CAndK

Efter den senaste tidens känslomässiga dravel vet alla nu hur jag har mått, hur jag mår och kanske har en bild av hur jag kommer att må, vad vet jag. Det är inte längre något av allmänintresse och vill ni veta mer får ni väl komma och träffa mig så ska jag berätta hur jag mår just då.

Nu har iaf alla fått som de vill, jag har tagit mig en ordentlig funderare på hur jag uppfattas av andra, och i andras ögon.

Det som var funkade inte och det var tvunget att det skulle hända något som fick mig att inse att världen inte är som i tanken. Kommer ändra min inställning gentemot andra människor, mot livet, och dölja mina känslor mer än jag har gjort innan, även om jag vet att det är svårt, jag är en glad människa innerst inne men vad ger det när allt kommer omkring.

Jag kommer att fortsätta med att lyssna på mina vänner, men jag ska inte trycka på dem mina problem. Är jag så svag att jag inte kan ordna upp mitt egna liv får jag fan ta och skylla mig själv. Den senaste depressionen kunde ha förhindrats om jag bara öppnat mina ögon och haft lite förbannad stake i mig själv.

Jag har haft en tanke under en längre tid, om att man måste krascha flera förhållanden innan dess att man får det till att funka. Jag vet fortfarande inte riktigt svaret på frågan, men jag hoppas inte att det är så, för då kommer det ta lång tid.

En tanke som ploppade upp precis var komplimanger, efter att ha talat med en kompis i telefon berättade han att inte kände ngt när han fick en återkommande komplimang. Det fick mig att tänka, en komplimang funkar bara en gång.

”sötnos, vilken fin kropp du har”, ”vad duktig du är” och ”jag gillar dig som du är- för mig är du perfect”, jag har sagt dem allihopa, de funkade allihopa, blev lycka varje gång, MEN bara en gång, sedan har man använt dem. Sedan efter ett tag, biter de inte längre. Sedan lyssnar de inte mera.

Pratade även med en annan kompis tidigare idag, hon sa något som jag älskade; att hennes nästa partner ska ta sig fan lyssna på henne, på vad hon har för behov, vad hon vill, vad hon vill göra av sitt liv och passar det inte honom får han väl leta upp en annan kvinna.

”Tönten, får aldrig behålla katten” är ett uttryck som jag lärt mig att tycka om för jag tycker det stämmer in så bra. Efter att min självkänsla varit på botten, länge, håller den nu på att komma tillbaka till toppen, självsäkerhet de’lux. Kan inte hålla mig innan jag får testa den.

Jag kommer att visa en helt annan sida främlingar nu. *viss text saknas* , men kvinnor vill smaka exakt lika mycket på oss som vi män vill smak på dem.

Med det kom jag precis på att mina föräldrar lärt mig fel, man ska inte visa människor respekt! De ska förtjäna min respekt! Känner jag dig inte behöver du inte veta ett skit om mig, om jag haft ihop det med en hora, om jag har haft ihop det med en kvinna som varit dubbel så gammal som mig, om jag testat det och det.

Vi känner inte varandra, vi är inte i ett förhållande. Innerst inne så bryr du dig inte om hur jag mår, vi har ju just träffats eller hur? Du kan ju själv ha minst lika många problem som jag möjligen skulle kunna ha.

Ovanstående texter syftar inte till någon speciell person, förutom de två vännerna som vet vilka de är.

Over and Out

Herbert Clark Hoover

Mamma sa till mig att jag var blek, vit som ett lakan, jag spydde inatt. Men jag mår bättre emellanåt. Du hade rätt, jag har inte egentligen mått bra sedan du åkte hem, även om vi bortser från sjukdomen. Det skar redan i hjärtat den morgonen du gick ut ur sovrummet samma morgon som du senare skulle åka hem på.

Jag har haft svårt att behärska mig, svårt att kontrollera mig, jag har haft kortare stubin än vad jag brukar ha. Folk i min närhet har kunnat säga att varför är du så ansträngd, så spänd. Varför mår du så dåligt? Men jag har inte kunnat svara dem, jag har bara mått sämre.

Men jag kommer rida ur denna storm starkare än jag red in i den. Jag ryser ingen agg mot dig, det kan jag inte, du var familj, du var min andra halva, även om du inte kände det för mig.

Men jag har lärt mig att förlora ngt den hårda vägen. Jag kommer inte göra om samma misstag, jag har lärt mig att inte släppa in någon i mitt liv igen. Mina vänner får mig glad, de får mig att le, de är inte rätt för mig att ge dem av mina problem, få dem att må dåligt bara för att jag är en människa som inte kan kontrollera mig själv.

Jag kommer att svara "jag mår bra, allt är toppen, jag har ett jobb, jag reser och flyttar till USA" ingen kommer längre veta vad som sker inom mig, mina tankar och känslor. Det funkar inte längre, det gör ont.

Jag har blivit uppfostrad av en familj med mycket hjärta och värme, lärt mig vart som varit rätt och fel, lärt mig att le och den smala vägen är den rätta. Jag blev uppfostrad av mina föräldrar men även av ett stort amerikanskt inflyttande, som visade upp sig som i ett ledarskap av att allt var svart och vitt, att allt blev perfect bara man kämpade, jag vill vara kvar i min drömvärld, men ngn gång tar det stop, även om Rocky blir knockad och knockad tillslut kommer klockan att ringa.

Jag har växt upp med ett krav på mina axlar, inte av mina föräldrar utan av mig själv, ett krav ett mål som jag nu vet håller på att knäcka mig som håller på att förgöra mig, förinta mig. Jag vet att jag inte är perfect, jag vet att jag inte kan göra allt perfect. Men det är ngt djupare, ngt som jag inte vet hur jag blir av med utan bara hur jag skapar. Hur jag lägger på mera tyngder hur jag sjunker längre och längre ner. Jag kommer att behöva hjälp, men jag kanske är försent ute, tänk om jag redan är förstörd?

Världen är inte svart och vit längre. Världen är inte perfect.

Texten som skrivs precis nu har suddats åtskilliga gånger, jag avskyr ältande människor, folk som klagar utan att göra ngt åt det, folk utan självsäkerhet. Jag vill inte bli en man utan kontroll, en man utan kontroll över sitt liv, men jag mår inte bra, jag vill inte hitta på en massa ursäkter.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag litar inte längre på ngn.

Tårarna kommer mera sällan nu men ibland, när jag skriver, skriver ett utkast om hur det senare slängs ner bland alla papper och clip i papperskorgen. Hur jag skriver ett inlägg på bloggen men trycker kryss ist för att posta, för att jag inte vill, för jag inte vill att ni ska se mig som okontrollerad.

"Mina jag och Irene" en skitfilm enlig många, men kollar man på den kanske den har ett större djup än man anar, när jag tänker på det blir jag rädd för filmen. Jag vill inte ha ett alterego, men jag är mer rädd för vad jag kommer att göra när allt väl kommer till sin udd, sin spets, sin kant. Kommer jag falla, kommer jag gå sönder och försvinna.

Jag kommer inte att våga kolla efter, jag vill inte försvinna. Jag har skadats en gång innan, det räckte. Jag kommer nu alltid att svara med att det är bra, jag är glad, jag kommer inte att klara av att öppna upp mig ngt mera.

Faller jag ngn gång så vet jag att jag kommer vara ensam vid tillfället.

Tönten får aldrig behålla katten. Jag kan boken, utan till innan, men har väl aldrig varit bra på att följa orders.

Jag har druckit upp den sista spriten nu, jag har rökt de sista cigarillerna, jag har stängt av de sista känslorna, nu är jag redo, nu är jag tillbaka, ingen ska återigen få skada mig.

Efter inatt är jag tacksam, jag förstod nu att mkt du gjorde för mig var för att skydda mig, att du verkligen inte ville skada mig, såra mig, du ville få mig att förstå, men vad skulle jag göra, du var perfect! Jag kommer alltid att ha dig inom mig. Du var familj.

föresten. vilka är ni som läser denna  :O jag menar det var ju flera som varit inne på den men jag vet ju inte vilka ni är :O

Jag lutar mig tillbaka, ser upp mot den gråa himlen och tar ett nytt tag om cigarillen i mungipan och häller upp mera bourbon i glaset på bordet intill.

Jag tror att mina problem, fel och brister är mera än vad som kommer till kritan, upp till ytan och vad folk märker.

Det är inte många som känner mig på djupet, inte många som jag vågar släppa nära inpå. Det var nära en gång, men det slutade innan jag kunde njuta av det. Innan det att personen blev ett med mig.

Jag börjar känna smärta inom mig, jag börjar svamla och inte veta vad jag ska säga. Jag passar inte längre in här, känner mig om den utbölingen som kommer till staden där ingen känner honom, hur de pekar och undrar, viskar och gissar.

Det kommer fram folk och frågar, vem man är, hur man har det och om man lever eller har ett problem? Vad ska man svara utan att börja svamla,

”Hej, ja det är bra! Nej, jag har inga problem allt funkar nu” Varför ska jag hosta om mina problem, om och om igen. Jag vet mycket väl vad som är mitt problem. Jag älskar er mina vänner, hur ni tar emot mig när jag faller, men jag känner mig hemsk när jag gör om samma sak hela tiden som det lilla dumma barnet som om och om igen lägger handen på det blanka fina strykjärnet. Aj! En gång till, Aj, nu kanske jag inte gör om det.

Livet är som en fyrkant på högkant, livet börjar smalt blir bredare och åter smalare igen, har mitt liv redan börjat avsmalna igen frågar jag mig. Hemska tanke.

Tankar som kommer upp, idéer som födds, gräver och gräver större hål i mitt huvud, jag blir snurrig, jag blir vit i ansiktet av tankar som inte vill försvinna.

Det vackraste som finns? Enkelt, Kvinnor!

De går där med sina perfecta kroppar, höfter, behag, ben och leende sötare än socker.

Om ni undrar vilka cigariller och vilken bourbon så är det Café Cream och Makers Mark.

Dimma idag, arbete imorgon.

Doc har inte ringt. Att jag inte har fått svar på mina prover skrämmer mig. Jag blir rädd, jag blir nervös. Vad kan det vara vad kan det vara?

Varför kan jag inte blunda, och vakna upp i en varm älskande famn igen, en älskande famn man aldrig vill lämna. Jag trodde jag skulle klara det här, varför kan inte jag få vara lycklig, varför är det ingen som vill få mig att känna värme, lycka och harmoni. Varför väljs alltid jag ut när man ska göra någon illa.

Men som du sa till mig en gång:

”Lär dig låta andra lida, trampa på deras tår”

Jag ville inte ha bloggat förens dess att jag fått mina provsvar, men nu har jag inte fått dem och de fick mig bara att falla sönder som en stor nalle med dåliga sömmar och spetälska.

Over and Out

Thomas Woodrow Wilson

Kärlek och hat kan det vara någon skillnad. Man säger att man älskar någon, det händer, alltför ofta bland oss människor, att säga att man hatar någon är så mkt grövre säger vi, vad? Ser tillbaka se tillbaka på hur det var förr, vet du vem det är så känner du hat, du känner vrede mot vad personen gör, vad personen har gjort mot dig, hur illa personen har fått dig att må.

Jag ska på en ny kontroll på måndag, klockslag vet jag inte ännu. Jag skiljdes med en stor klump i min mage med hopp om magic och Hollywoodslut, fick ist tankarna om mörker och ondska!

Nu är det verkligen över.

Du finns inte längre, du kastas bort likt ett monster under sängen!

Kontrollen, nej den har inget med USA att göra.

Jag har nu märkt vad passion verkligen innebär om vad det syftar på och verkar. Det är nu över första maj, slut på alla röda tåg med flaggor om välfärd och styra, om kompisar och världar som inte längre finns, om saker de vill man ska rösta på som inte kommer hända som inte kommer bli, som kommer stanna på skissen hos tecknarens kontor.

Klockan har börjat, mamma jag kan bli en amerikan, folk säger att jag inte är svensk, att jag inte passar in, njuter i världen njuter av att vara Snusmumriken i den riktiga världen, ge mig en pipa och jag flyger bort till andra änden av dalen. Nej jag röker inte just nu.

Från den första maj klockan 06.00 och framåt tom sista juli kan jag alltså komma att kallas till kontroller, intervjuer och välja att få chansen om att göra om mitt liv, från början till slutet och verkligen stänga alla gamla människor ute som jag inte vill ha med mig. Stänga dörren.

Jag har återigen brutit, eller jag, man kan väl aldrig bryta ngt som inte funnits, jag har aldrig gillat dig, mina föräldrar har väl fått upp ögonen på sista tiden om att du inte är ngt, hur du suger ut pengar ur de kära. Varje gång man ska hälsa på hos nära, så måste man ta sig omvägen att träffa dig, ngt man inte vill.

Kom ihåg världen jag startade inte snöbollen, men nu jävlar släppte jag den visst, hade du haft en rak rygg hade det kanske varit en annan sak, men jag älskar de nära.

Jag skickar en vink till dig M, för att jag vet att du är en trogen läsare och att det är jag som är den man som kan vara dålig på att uppdatera denna sida av text

Just nu känner jag hur fingrarna kan pumpa ur sig text även om jag egentligen inte har tid till det. Det kanske är som med Picasso att man bara kan måla de brösten vid vissa perioder.

Over and Out

William Howard Taft

Jag har skapat allt för många nya kapitel i mitt liv, vänt allt för många blad för att börja på nytt. När kommer jag skriva det avslutande?

Åter igen bestämmer jag mig för att börja om på nytt. Denna vecka har börjat bra och känner att jag börjar komma tillbaka på banan. Jag har under helgen som gått kanske inte varit på min bästa sida, låtit det sämsta kommit ut, men kanske det inte kommer mer av det nu, jag har inte längre fått glansiga ögon, blöta kinder. Det gör fortfarande ont, det gör det, jag känner fortfarande.

Inom mig!

Jag väljer att se tillbaka på tiden med de glada minnena jag bär med mig, om hur det var när jag skrattade och log, när jag njöt och var kung.

Jag njöt på påskbordet, om hur vi skrattade och skrämdes, jag övertalades lätt om att följa med till Elmia, första gången på fyra år minst tror jag att det var, om hur jag höll om, hur vi slarvade bort bilen, hur uppspelt man blev enbart av att bli jagad av en större bil och om hur varmt och mysigt det var i baksätet, Sätt er upp! Säger bror.

Om hur vi dricker sprit, om hur vi skrattar och röker och njuter av tillvaron och den varma stämningen och om hur alla bara är. Hur vissa drack för mycket.

Hur jag klädde upp mig, rakade mig och doftade gott, hur vi åkte bilen in till parken med alla andra människor, om hur jag blir äldre, om hur min flickvän offentligt gratulerar mig på min dag, om hur jag känner armarna om mig om hur jag lyfts upp. Tillsammans klarar vi det här, ekade i mitt huvud, jag var kung, jag var lycklig.

Om hur jag får den bästa uppvaktningen man kan få, de godaste tårtorna som man ätit, färgglada gräddfyllda och njutning.

”…vi ska gå långt i vårat…” ”…stå vid deras sons sida…” ”…värd mer än allt guld i världen…” ”…bra jobbat, det bästa som har hänt mig…” ”…det ska vi ändra på, du ska öppna upp dig…”

Jag kommer ha kvar allt i min hjärna, i mitt hjärta, spåren som sattes kommer kanske aldrig att försvinna, jag hoppas inte, jag njuter av att minnas, jag njuter av att blunda, känna styrkan åter strömma igenom kroppen. Om hur det fortfarande känns tomt här.

”…tsm…” ”…jag tycker om dig…”

Jag har inte så många läsare kvar på bloggen, men jag måste fortsätta.

Det är fortfarande en lång väg att vandra.

JAG kommer alltid älska dig. Nyduschad och rakad, klar för jobbet.

Dagens Låt:

Red Hot Chilli Peppers – Higher Ground

Over and Out

Theodore "Teddy" Roosevelt

Jag är glad att jag har vänner. Vänner som tar tag i mig när jag faller, under en tid nu har ni verkligen funnits där för mig och jag kommer att vara där för er bara att säga till när, ni vet vilka ni är.

Jag känner mig fortf inte helt återställd och vägen tillbaka kommer att bli lång men med solen som min kompanjon kommer allt att gå vägen, kanske inte smärtfritt men det kommer att gå.

Jag har skjutit lite på bloggandet, mest för att jag varit orolig över vart jag ska skriva. Snart är aprilmånad slut och då kommer maj, en månad som kan komma ändra mitt liv drastiskt, ni vet vad jag pratar om, jag kommer inte bli ledsen, men vinner jag kommer jag att bli glad även om jag är nervös ända ner till sulorna.

Har jobbat denna vecka helt utan motivation, inte haft ngn lust alls. Jag har varit där och gjort det jag ska men inte mer än det. Det kändes inte lika kul längre, jag vill sluta arbeta och resa jorden runt. Denna sommar kommer bli impulsiv delux, ta dagen och helgen som den kommer.

Det enda som är bestämt är Berlin i höst, och till stor del är väl Australien med bestämt att det ska bli i år ska bara bestämma datum. Sedan vill jag att Italien ska bli klart så man även kan se fram emot det, Amsterdam ska väl bli nu snart om man säger så.

Har fått tillbaka pengarna för två av mina tre förvirrade paket från NFL, så nu har jag bara ett kvar som jag kämpar med. Kämpar för att både göra retur och få pengar för men eftersom jag inte vill betala för deras misstag skriver jag en massa om att de ska skicka en returetikett till mig.

Vädret i denna del av landet är underbart just nu, sol, sol och värme, vår i luften, man vill bara vara ute hela tiden. Så  jag ser nog fram till helgen extra mycket.

Dagens låt:

Dallas - Intro

Over and Out.

William McKinley, Jr.

Det är lördagsmorgon och jag sitter och väntar på att pappa ska ringa. Eftersom min nya bil inte går som den nyaste klockan på armen så ska den in på service, men för att köra och lämna en bil krävs det att man är två, eller hur, huvudet på spiken vänner.

”…den finaste…”

Det är inte bara NFL Shop jag har haft problem med, efter att ha beställt magasin från USA fick jag även ett fel där, fick ett nummer jag redan hade och vilket jag självklart inte hade beställt, så ringde och de var väldigt förstående så de skickar mig den jag skulle ha fått.

Vart efter att vi har lämnat bort min bil ska jag köpa present till min far, packa min väska, slänga den på mitt flak och dra över till Halmstad. Både för att få träffa mina kära kusiner, få komma bort från stan ett tag och att jag ska ordna mina dreads.

Jag skulle även ha tittat på en tatuering men det blir inte av.

”…baby…”

Anledningen till att jag inte kollar på en tatuering är för att ett ljushuvud har bestämt att jag ska jobba klockan sju på måndag morgon! Vill egentligen bara slå på tangentbordet men jag måste behärska mig. Jag gillar det inte, en massa dryga människor, en stor påse nötter.

Jag gillar människor det gör jag verkligen, men inte alla, verkligen inte, jag väljer själv vilka jag gillar och det är inte alla.

Men detta ska bara vara över måndagen och går det riktigt riktigt smidigt så kanske jag även kan jobba lite under natten, bara för att få in nytt friskt kapital. Veckan är ju annars en kortis, men inte mindre att göra för det, måste ha lyan i topptrim till dess att Prinsessa kommer ner. Så blir helservice både på den och på mig, räta på ryggen unge man!

”…i ett förhållande…”

Kände mig lite förvirrad när jag skrev detta inlägget men det blev ändå av och det är ju bra. Måste skriva för att hålla mig i trim. Funderar även på att börja skriva igen, och då menar jag verkligen börja skriva igen.

Helgens Låt:

Kenny Loggins – Danger Zone

Over and Out

Stephen Grover Cleveland

C <3 S

Hon är den vackraste!

Hade lite annorlunda upplägg och tankar angående bloggen nu, jag ska ju börja skiva mycket mera osv, men ville ju också att alla skulle kunna hinna både läsa och kommentera, visst, ibland finns det inte alltid en kommentar att skriva.

Nu låter det som att jag rättar mig efter mina läsare och det ska jag ju iofs inte göra, just min blogg är till för att jag ska få ut mina känslor ur kroppen, få min kropp lättare och inte egentligen sitta och sukta efter kommentarer.

Ang, just kommentarer fick jag en kommentar av en total främling! Aldrig hört eller sätt människan innan. Jag som trodde att jag var bland de minsta kornen i lådan.

”…utan dig dör jag…”

Angående alla mina problem med paket så fortsätter det, trodde aldrig mitt liv skulle bli en sådan följetong, fick min film förra veckan, rätt film, fel format. DVD istället för Blu-ray! Världens största sport liga och de kan inte ens skicka sakerna eller ens skicka rätt saker. Det är skamligt, så det har blivit en massa tråkiga samtal till USA istället för trevliga.

Sedan vet jag ju inte hur mycket pengar jag förlorar hela tiden på det heller.

Min kära bil har fått cancer med, han håller på att rosta sönder. Han kommer troligen inte leva fram till besiktningen om någon månad, så i torsdags köpte jag en ny bil, en Volvo 740-GLE, NEJ, jag ska inte börja snusa och lyssna på Eddie Meduza, bilen ska ta mig till jobbet och ge mig mer pengar till utlandet. Den var i väldigt bra skick och med originalbandare och planeras att ägas tills den trillar ihop, dvs många många år eller ja, till dess att jag kanske har ett mera stadigt liv, vilket kanske sker snabbare än man kan tänka sig.

”…jag har ont i magen när du sover…”

Jag jobbade även idag söndag, ingen motivation alls, inte det minsta men när jag väl var där funkade det helt utan problem, gick av bara farten så det blev inte så farligt. Lite mera pengar stoppade i skattkistan till mig då alltså. Jobbade och lyssnade på NASCAR på radio, hann hem till att det var 14-10 varv kvar. Väldigt besviken att JJ åter vann, visst hans första vinst på Bristol och det är ju så, alla ska få vinna, men han vinner ju hela tiden. Det är tråkigt.

Min lägenhet börjar se fin ut igen, har både satt upp den nya klockan, hyllor i gardroben och fått undan alla mina berg av kläder.

”…finns ingen som du…”

Som de flesta kanske vet så använder jag en Blackberry Bold telefon köpte från Baltimore, MD, men tror det hade varit samma visa om jag fått tag på den i Sverige, den saknar å,ä och ö. Vilket har fått min hjärna och kontroll att flippar. Jag har börjat trycka på O och A även när jag sitter vid en vanlig dator.  Jag börjar tänka mera och mera vad världen varit lättare om man inte använt de tre extra bokstäverna.

Jag ser verkligen upp till mina kusiner, till min bror och mina föräldrar och morfar..  jag älskar er. Ni har format mig till den jag är, det ni klarar det klarar jag. Ni ger mig styrka.

Jag vet att världen inte blir bättre, men håll huvudet högt! Jag kommer att dö med ett rent samvete! Jag ska visa att det går, går att inte tala i tungor, går att hålla huvudet högt!

Jag är lika kär nu som igår, och dagen före det, jag går fortfarande runt nykär och lycklig!

Nattens låt:

Master P – Soldiers, Riders & G’s

Over and Out

Chester Alan Arthur

C <3 S

Kungen är tillbaka, jag är glad som jag alltid varit, glad som att hemska saker aldrig hänt. Känner mig starkare än innan, känner hur jag får mer styrka varje dag.

Jag har ordnat med wi-fi i hemmet, så nu kan jag ligga i sängen med datorn, sitta på köksbordet, sitta på toaletten (!) och även ta en ciggar på balkongen med min vän dator.

Jag har så många tankar inuti mitt huvud som jag vill ha fram här på bloggen men det är så svårt att ge det tid, jag måste verkligen anstränga mig, ta mig tid att blogga den där timmen jag har över varje dag. Teman om män som inspirerar mig, starka kvinnor och människor som jag känner för.

Det ska komma det vill jag lova.

Jag har just nu även sett klart hela säsong ett av ”The Legend of the Seeker” hjälten fick sin kvinna och jag är så nöjd med livet. Drömde mig bort där världen bara bestod av män och kvinnor, jag menar män och kvinnor, ärlighet och rakhet. Zeb Machan for the win.

Vill dra upp ett litet fenomen jag har funderat på, jag är för helg, verkligen. MEN varför ska alla ha helg samtidigt, självklart ska man få ha sina lediga dagar, men varför ska de alla falla in på lördag och söndag?

Jag hade beställt en massa paket från USA. Eller ja det blev en massa paket, Paket #1 #2 #3 och #4. Paket ett och två kom utan problem, fyran är i Tyskland just nu och trean ja, den kom till Sarasota i Florida! Bara för att UPS inte kunde utläsa en dataskriven adress (!), jag menar hur kan trean av fyra komma fel!

Detta upptäckte jag på lördagskväll, jag började koka då jag trodde att det var ngn i Sarasota som hade fått ut mitt betalade gods. Jag minns inte när jag var så upprörd senast, förvisso tragiskt att man blir det över materiella ting, men jag hade betalat för det och det var även presenter till min mor, så jag slänger mig på telefonen till svenska UPS, nej de har stängt sedan tretton noll noll som alla andra på en lördag, då blev jag sur över det fenomenet och att jag fortf inte visste vart som hänt mitt paket.

Jag fortsatte mitt ”korståg” jag sökte upp NFL’s telefonnummer, ringde över atlanten till deras huvudkontor, temperaturen började gå ner när jag kopplades in vidare på en svag telefonledning till en assistent, som berättade att det blivit ett misstag och att paketen gått tillbaka till tillverkaren och att jag skulle få en återbetalning på mitt konto.

Jag vill inte att ALLA ska behöva vara lediga på helgerna, planeringen är ju lika gammal som mänskligheten, jag menar, jagade inte grottmän på söndagar fick de ingen mat, tror ni de godtog det? Nej, de jagade varje dag. Jag vill ha tillgänglighet jag vill ha ledighet, de ska jobba tillsammans!

Dagens låt:

James Brown – It’s a Man’s World

Over and out.

James Abram Garfield

C <3 S

Alla bloggar jag läser är skrivna av spännande människor, med spännande liv och bakgrunder. Alltså en stor anledning till att man just använder formen blogg.

Just nu verkar mitt liv vara lite väl spännande så jag inte hinner uppdatera lika ofta som jag vill, det är tråkigt, med risken att förlora de trogna läsarna jag ändå har skaffat. Men jag ska bli bättre på att ta hand om er.

En gång om året håller USA’s president sitt ”State of the Union”-tal till nationen som beskriver hur det går för nationen. Nu tänkte väl jag göra detsamma lite.

Jag i ett tillstånd, ett tillstånd jag inte har känt på väldigt väldigt länge. Det bubblar inom mig, de kokar inom, jag har hittat ngt som värmer mig, som gör mig speciell.

Kanske därför det lyser om mig när jag går ut och bländar solen.

Personen ifråga som ger mig denna lycka är bland de finaste ni sett, på alla sätt och vis. Charmig, varm och god. Bär på ett leende som alltid visar att hon är på bra humör.

Unik och speciell som ingen annan.

Räknar ner dagarna.

Nattens Låt:

Jiminy Cricket - When You Wish upon a Star

Over and Out

Rutherford Birchard Hayes

Denna helg var nu över och jag känner mig redo för en ny vecka av arbete. Känner mycket bättre till mods, detta var en bra helg och jag har haft vänner som fått mig att känna mig bättre igen.

Jag tackar för att ni finns där och lovar att jag kommer finnas där för er när ni behöver mig.

Fredagen var det OS för hela slanten, ”Down there appartment” kom upp och vi kollade på hockeyn och skidor tillnamns, Sverige vann båda grenarna, visst, bara en match och inte guld i skidor men det var medalj och vinst och de var de glada för.

När de hade lämnat mig tittade jag på den kvinnliga finalen i Skeleton både för att det var intressant och att jag lagt märke till att idrottskvinnor ser riktigt bra ut, både med deras kläder, deras vilja och leende.

Jag vill lägga in flera *smile* i texten för att få fram min glimt i ögat, men tycker då att det ser mycket mer oseriöst ut, hoppas jag är en sådan bra skribent eller att ni känner mig så väl att ni vet att jag blinkar åt er ;)

På lördagen var det dags för Class Reunion @ Em’s. Som jag skrivit innan var jag inte så intresserad av detta från första början men jag deltog, för att få ta ett glas med vänner som man inte säger nej till, ist för att hänga på kvarterskrogen med rävarna.

Vi blev 9.1 personer utöver mig, nio från klassen och en som var där som gemensam vän. Det var riktigt kul med musik och samtal. Flera hade som jag visste flyttat till Norge, en nyfunnen vän hade just kommit hem från Miami och NYC. Hon hade varit i Miami vid SuperBowl! Det var ngt jag inte kunde släppa på hela kvällen. Det var ngt otroligt!

Det hela slutade med att jag vaknade upp på en soffa i Vislanda, ngt jag inte trott skulle hända men jag är nöjd med helgen.

Söndagen var det USA vs. Canada i hockey och det var den bästa matchen jag sett på väldigt väldigt länge. Action, fight och uppoffring!

Där har Sverige mycket att lära sig.

Dagens låt:

Whitney Houston – I Will Always Love You

Over and Out

Hiram Ulysses Grant

Är verkligen tvungen att skriva detta inlägg, jag har verkligen kommit av mig med bloggandet. Visst jag har haft väldigt mycket att göra fram tills denna helg då allt skulle bli bra, men som blev så fel så fel att jag ville sitta i duschen och bara spy.

Jag klagar aldrig och jag bitar aldrig handen som föder om jag verkligen inte är tvingade och intryckt i ett hörn.

Men jag mår verkligen så dåligt, jag trodde inte att detta skulle hända mig, som var den starka, den tuffa, den som alltid visste vägen.

Vill bara fortsätta att känna vattnet blöta min hud. Tvätta bort händelserna, tvätta bort minerna. Jag vill ha en kram, jag vill att ngn ska hålla om mig, ändå är det inget jag kan berätta för ngn. berätta vad som verkligen hände vad som fick mig att bryta, att gå sönder, att skada mig själv så mycket.

Det positiva är att jag kanske efter en månad kan få tillbaka mitt baggage, något jag verkligen hoppas. Det hade just skickats till Borlänge efter att ha förväntats skickas till Avesta istället.

Så lite fördröjning, men jag dör inte. Hoppas hoppas. Nya kläder OCH gamla sköna då ;)

Det blir kanske en fest på lördag med, med en del gamla klasskamrater inte alla men en del, kan bli lite kul även om jag inte hoppas det räknas som en ”officiell” klassåterträff.

Idag har jag även fått hjälp med att ordna upp ett ormbo bakom min tv, vartefter de flesta av mina möbler börjat flytta tillbaka. Nu ska jag bara köpa en ny tv och en fördelardosa vart efter jag sedan kan börja spela mina spel igen. Ska bli ett riktigt nöje tycker jag.

Det har jag inte riktigt berättat men anledning till att jag inte har uppdaterat bloggen till hundra är för att min lght har renoverats. Ny färg och nya tapeter, bättre än jag hade väntat mig av ett par stressade hantverkare.

Dock är det synd om han/hon/de som flyttar in efter mig som bara får välja mellan tre färger då jag valde väven som troligen inte de får göra av kostnadsskäll. Allt för att spara pengar, Allbohus, vilka svin ni är.

Verkar också som semester planeras i små drag, än så länge har ju inte mitt konto hamnat på det pluset jag hoppades på men jag har jobbat lite extra och kommande månad är inte lika farlig som jan var.

Semestern i korta drag är iaf Amsterdam (jätte snart), Berlin (Q4) och där träffar Maureen, mellan det är det lite suddigt. Jag har fått erbjudande om att roadtripa Midwest med Maureen under året, runt runt från Chicago till Detroit som kan bli en ganska fin stor udda cirkel. Sedan är nu P och Security även sugna på att åka över igen och stanna på lite längre vistelse, ngt jag alltid är sugen på. En bil, ett boende och kalla öl och semestern är räddad, vart i Nordamerika råder det fortfarande diskussioner om. Jag vill till södern och de vill till norr. Vi ska arbeta fram ngt och med en bil finns det inga problem. Sedan finns ju även den långa Transibiriska järnvägen med på ett hörn, som måste göras innan jag avlider.

Over and Out
Andrew Johnson

Då var man hemma igen, återgått till något normala normer igen, arbete och äta/sova.

Resan till USA var bra men väldigt annorlunda, jag återkom till NYC igen, denna gången som återbesökare. De gånger man gick runt på Manhattan svor man och gick in i förstagångens besökare som stannade, gick i bredd och fyllde upp hela området, ngt som man kan förstå att invånarna inte gillar.

Som jag sa i tidigare inlägget var jag rädd för att fastna i en snöstorm och en massa inställda resor osv, allt detta gick utan problem till dess att jag kommer fram till Toronto, ON. Där fick jag reda på att ngn ärthjärna försökt spränga ett plan i luften på juldagen och på grund av det blev mitt plan till Newark inställd av rädsla troligen.

Detta fick jag reda på när jag hade stått i kön till US costum och fyllt i alla talonger. Efter detta fick jag ställa mig i Air Canada kön för att få veta vad som skulle ske nu.

Efter två tre timmar hade jag fått ett betalt Hilton hotell i Toronto och en stol till Boston, ngt jag blev inkallad till Canadensisk tull för, de kunde inte förstå varför jag åkte till Boston när jag skulle till NYC (!) Det var ju båda på östkusten och med tåg gick det snabbt, ville ju bara lämna Canada så snabbt som möjligt!

Som väl var lärde jag känna fyra nya vänner som jag slog mig i lag med under kvällen, två brittiskor, en tysk och en ”Oz”. Vi åt gemensam middag och tog ett par kalla öl.

Morgonen efter tar jag mig till flygplatsen och får där vänta mellan sju till nio timmar på kanske västvärldens värsta flygplats efter Paris. Man fick sitta stå utan att veta vad som hände, var flighten inställd eller inte, ingen information, inget surroundsystem.

Det var dubbla kontroller, de kollade igenom dina grejer, under dina fötter och igenom ditt hår.  Det var även mellan dessa två platser som mitt baggage försvann, min väska med presenter, kläder, långkalsonger, extra strumpor och laddare!

Saker jag fortfarande kämpar för att få tillbaka!

Efter även ett försenat tåg till NYC kommer jag fram till mitt boende runt ett mitt i natten i södra Harlem.

Visst kunde jag inte slappna av i veckan bara pågrund av att jag fick köpa allting nytt, kläder, schampo och handdukar, men det fick tvingas att funka.

Gick på en hockey match och en basketmatch (missade en pga trafik) och gick på den sista footballsmatchen på Gigant Stadium innan de kommer slå igen den för en nybyggd arena vägg-i-vägg.

Det var jag och 69.999 andra som såg den matchen live och det var galat ett vara där, har aldrig varit med om ngt så stort, och stämningen sedan, ingen huliganism eller bråk.

Innan matchen var det tailgating utanför arenan med stora brasor, grillning och stora mängder med öl. Bland de enda gångerna man får dricka offentligt i USA, men som sagt så bråkar de inte borta i USA.

Första och sista gången var även Nyår på Time Sq, stod där från 3.3o till o.oo, Hardcore, väntan var olidligt tråkig och dryg men att har stått där på en världskänds scen som jag bara känner en annan som gjort innan var lite av ett måste på bucketlisten. Så jag stod där bland alla andra och såg bollen och raketerna explodera.

När de två veckorna kommit till sin enda var det dags att flyga hem och åter se hur dålig Torontos flygplats verkligen var. Och man la åter ut en massa pengar på nya biljetter bara för de gamla varit fel. 600:- på bara tågbiljetter eller mer.

End Note: Detta var bara ett litet utkast av allting, då jag gärna träffar er läsare över en öl/drink kan jag berätta mer om resan. Om min ”debut” (nej inte sexdebut) och andra händelser med polis, luffare och nyfunna erfarenheter.

Jag måste verkligen köpa ett nytt t-bord, jag kan inte leva mer med detta för jag kan inte känna lusten att skriva när jag inte kan trycka ner space ordentligt, men jag lade ut för mycket pengar under resan för att ha råd med ett nytt just nu.

Kommer försöka göra mitt bästa med att uppdatera bloggen men man är svårkontrollerad som nattarbetare i veckorna..

Jag hoppas ni alla mina vänner haft bra starter på era år och att det fortsätter så.

Say Hi to my dear friends Maureen and Hiro.

Dagens Låt:

Van Halen - Jump

Over and Out

Abraham Lincoln

Sitter här i min lägenhet dagen innan julaftonen. Planen var att det skulle ha samlats ett kompisgäng och plöja säsong två av ALF. Men då deltagarna var tvungna att arbeta blev det inte så mycket kvar av det. Så jag dricker bubbelvatten och karameller (läs: must & nötter).

Jag köpte även två stycken Bingolotter som ”försäkring” man kan ju faktiskt vinna på dem även om man inte sitter klistrad vid tv’n.

Såg tidigare nyss ”The Marine 2” (Direkt till DVD), vilken inte var någon höjdare precis, kanske inte hade räknat med det men inte så här dålig.

Så, dagen innan jul.

Jul, det är en väldigt stor högtid för mig. En tid jag minns med glädje, värme och traditioner. Barndomens julhelger har för det mesta tillbringats hemma i mina föräldrars hus i Småland. Alltid med släkten närvarande. Mamma, pappa, bror, mor- och farföräldrar, farbröder och moster med familj.

Vartefter åren gått har folk gått bort och vissa har försvunnit ur våra liv. Men jag kommer alltid minnas tiden/huset fullt med ljud, spring, dofter och rörelser.

Imorgon tar jag min luva på huvudet, paketen i famn och visslar på ”Jingle Bells” medan jag plumsar i snön på åkern till mina föräldrars hus klockan ett och hinna lagom till Klockan-Tre-Kalle (ingen fucking A.Anka här inte (!) )

Julen ska tillbringas med familjen i en trevlig stämning och harmoni.

Under Juldagens kväll, kommer jag att lämna stan för jag vet inte vilken gång i ordningen för att åka tåg till Copenhagen Airport, för att tillbringa min natt där innan jag ska hoppa på ett plan till London Heathrow Airport, ett ställe man inte vill till om man inte behöver.

Lätt att hitta men värre ägg till människor får man ju se sig omkring efter. Väl där ska jag vänta några timmar på mitt plan till Toronto Pearson International Airport, enligt en bekant Canadas mest otrevliga stad, då är det väl tur att man inte lämnar stationen om man säger så. Dock är ju min idol Börje Salming kung där så jag kommer nog att klara mig bra.

Men efter Toronto är det inte långt kvar, efter ankomsten till Newark Liberty International Airport, ska allt vara klart. Nu kanske mina bloggläsare förstår att jag kan ha en liten chans till nervositet inför hela detta spektakel. Ett gäng kaxiga flingor kan verkligen göra mig uppsporrad.

Men visst, jag löser detta som allt annat. Ville skrivit en smile men jag tycker inte det ser bra ut.

Jag önskar mina få läsare en jätte underbar JuL och ett GoTT NyTT År så återkommer jag när jag är i mitt andra hem.

Dagens Låt:

The Electric Mayhem - Jingel Bell Rock

Over and Out

Santa Clause

Dags att skriva ett nytt blogginlägg även om jag inte inskaffat ett nytt space, fan men det får gå iaf.

Tänkte skriva lite om en sak som Mi, tyckte skulle vara intressant att få ur en manlig synvinkel och hur jag skulle vilja ha det, på mitt bröllop.

För gifta mig det ska jag, kanske inte för att jag är djupt troende, men mer av att jag är djupt traditionsbunden (läs light konservativ).

Eftersom jag inte vet i vilken del av världen jag kommer bo och befinna mig i då tiden är inne och mogen för giftermål har jag en liten global ide om man kan säga så.

Platsen: Där jag och min blivande vigs ska vara på en vit sandstrand i Karibien. Med ansiktet upp mot palmerna, ryggen mot Mexikanska golfen och med turkostvatten upp någon decimeter på smalbenen.

Prästen: Ska vara någon lokal präst med legitimiteten av viga oss.

Vittne/n: Ska vara en eller flera lokala ortsbor, såsom kanske strandbarens bartender, några nyfunna vänner eller nykomna fiskare som just kommit tillbaka för att avsluta dagen.

Klädsel: Jag ska ha någon vit tunn bomullsskjorta och vita byxor, till det ska jag vara barfota så jag fortfarande står kvar på marken när jag ingår äktenskap.

Hon ska ha någon lång vit klänning, jag vet inte vad det heter, men man kan köpa ”skrynkliga” kläder och både hennes klänning och min skjorta kan vara i liknande stil. Även hon barfota.

Efter: Vigseln bjuder vi laget runt på den lokala lilla strandbaren där det förberetts med lyktor och boonfires runtomkring. Bröllopsfesten pågår långt in på natten och alla dansar med alla och när allt börjar lida mot sitt slut står jag och min nyblivna hustru i mitten av dansgolvet och håller om varandra medan grammofonen eller det lokala reaggebandet  spelar en lugn melodi.

Efter bröllopet spenderar vi någon vecka på ön och vilar upp oss innan vi senare återgår till arbetet.

Detta var hur jag vill gifta mig med min fru innan man har ett större bröllop där man bjuder in respektive släkt/vänner. Med det menar jag alla, jag vill ha ett stort bröllop där man minns att detta ska vara den dagen man minns tillsammans med dagen då ens barn kommer till världen.

Det bröllopet kommer troligen utspela sig på orten där man bor eller om man åker hem till någon av våra födelsehem och har bröllopet där.

Jag vill det ska vara ett stort traditionellt bröllop med mig i svart eller vit kostym och bruden i stor vacker klänning. Jag är inte så bra på vad allt det heter men den ska vara vid nertill och hennes hår vackert uppsatt.

Jag kommer stå framme vid prästen medan min blivande kommer in i kyrkan ledd av sin far som överlämnar henne vartefter bröllopet sätter igång.

Svensexa och möhippa är ju saker som också ska vara med, men inget jag kan bestämma över, enbart att jag inte vill ha det dagen innan själva bröllopet.

Jag tror att jag vill att bröllopet ska utspela sig precis när alla skott och grönt har börjat komma i naturen, hur blommorna börjar slå ut och fåglarna börjar kvittra igen.

Tårtan ska vara i flera våningar och jag kom just på att det kan vara flera olika sorter för att öka valmöjligheten.

Ringen: eftersom jag inte har någon ring som gått i arv, kommer man bli tvungen att införskaffa en ny.

Musiken: ska väl vara vanlig bröllopsmarsch in och efter det har jag inte riktigt kommit på något bra. Men det hade varit häftigt med något rockigt.

Självklart är man två i ett bröllop och två viljor som måste sammanbeta.  Så ta inte så hårt på alla mina SKA.

Dagens låt:

The Wedding Singers - Wedding March

Over and Out

James Buchanan, Jr.

Nu är det tisdag och helgen är slut och jag har jobbat en natt. Måste även säga att mitt space suger, tappade mitt tangentbord i golvet, har även suttit och plockat bort alla tangenter men det blev fan inte bättre för det, jag köper nytt.

Jag tog ledigt sista dagen förra veckan för att dra upp till Elmia och världens största LAN sammankomst. För ett pris av $117 får du en biljett som funkar från torsdag klockan o8.oo tom söndag 1o.oo.

Jag anlände upp dit klockan 2o.3o på torsdagskväll då jag tyckte att det inte var lönt att ta ledigt två dagar för ngt man ändå inte gick miste om.

Det blev väl totalt tio timmar sömn under hela tiden som jag var där uppe. Jag och två av mina vänner hade ordnat ett hotellrum som vi kunde gå tillbaka till och slappna av i.

Detta var även första gången jag testade piller, nej inte piller utan koffinpiller, ngt jag varit skeptisk till innan men det var rejält uppåtpiggande eller hur man ska framhäva det, så med piller och cola som polerade tänderna så man kände sig som man hade opererat in diamanter i munnen istället så överlevde jag helgen.

Detta var min femte resa upp till Dreamhack, andra gången med samma kompis gäng, annars har det varit nya deltagare varje gång. Som det ser ut nu blir det även en sjätte gång till 2o1o.

Det finns både plus och minus med denna årgången, plus var att DH hade tagit tag i och rykt upp sig själva med att sätta hårdare tag mot sovsal- och statoils raider.

Saker som jag tycker är otroligt barnsligt och inte hör hemma mer än på film. Hallåandet hade också blivit mindre intensivare än tidigare tyckte jag känna.

På minussidan var att det var ngn såkallad wannerbee ljudtekniker som varken kunde kontrollera volym eller bas/diskanter och vred av det ena och max på det andra och samma sak med volymen, helt off eller helt på max! och ibland fick vi inte se livesändningarna från scen alls, så det var det stora minusen.

Det finns ett fenomen som kallas LANhoror, ett ord jag kanske inte är jätte imponerad av, så det är väl inte ofta jag tar det i mun. Men det är otroligt var många söta tjejer kvinnor som ”nerdar” uppe på Elmia (på samma sätt som killar män), men man lägger väl märke mkt på dessa bara för att det verkar vara ngn interntävling dem emellan att vara mest exebitionistisk, och jag älskar det.

Sedan ligger det ibland i bakhuvudet vad det verkligen är ute efter då de ofta till synes bara flyter runt på Elmia utan en fast punkt och dator.

Men de kan ju vara så att de bara är där för att njuta av den avslappnade stämningen som alla andra, bland alla kuddar och soffor.

Jag drar väl upp det om gräs och flum när mitt space kommer igång till sitt bättre, men det börjar likna mer och mer en musikfestival där allt kan hända och uppstå.

Jag orkar verkligen inte blogga mera med ett space som verkligen inte vill vara med helt utan tvång och våld, hoppas på mindre fel i denna text än i annat.

Kom hem 1o.oo somnade, vaknade 21.oo somnade o4.3o sov till 13.oo, jag tycker det är ett bra läggfacit för en helg som denna. Jag är utvilad iaf.

Dagens Låt

Maskinen – Buffalo Blues

Over and Out

Franklin Pierce

Dagens tema får väl bli motorer då, både efter påtryckningar av min bror som har det enda intresset, just motorer och för att NASCAR och MotoGP säsongerna nu båda är slut.

Jag kan väl inte säga att jag är så speciellt händig när det kommer till att reparera och namnge alla delar i en motor, och kör mest tills de faller ihop och då tänker på konsekvenserna.

Men det finns ju flera anledningar till att det är just så, mina kusiner är raka motsatsen där, men min pappa är typ samma sak att han lämnar iväg fordonen när det är fel på dem och vi har inte heller någon egen plats att försöka lära oss något om dem.

Jag är just nu inne på min andra bil, en leksak, en bakhjulsdriven Ford. Köpte den för 5.000SEK ($705), den har servo, den har värme, den har en radio och fyra dörrar. Det ända jag verkligen känner att jag behöver.

Just nu känner jag att jag inte behöver en bil, egentligen, jag har den fyra kvällar i veckan när jag kör 1.5mil till/hem jobbet och jag har den när jag kör till den större staden för att storhandla.

Men de gångerna jag håller mig i mitt samhälle går jag till fotografen, banken, mataffären och apoteket.

Där kommer även min vilja för miljön in, att inte behöva ta bilen till det lokala ICA’t när det tar 3.45min att gå från min port. Alltså tar jag min bli när det verkligen behövs och tidigare har den ståt still någon månad kanske när jag åkte med min arbetskamrat.

Vad det gäller andra och miljön så känner jag kanske inte heller att lilla Lara på Collage, behöver en stor SUV för att köra runt med sin handväska eller McD meny.  Hon hade klarat sig lika bra med en Peugeot 206 eller liknande.

Märk noga att jag säger Lara på collage, det betyder alltså att Carl som bor tjugo mil ut i skogen ska fortsätta kunna köra sin Jeep eller Dodge.

Visst är jag för elbilar och en bättre miljö, men jag vill verkligen och tror inte att hela världen kan köra runt med små indiska elbilar inte större än en soffas pappkartong.

Tänk dig själv en familj med pappa, mamma och två+ barn. Både under semesterperioden då det ska lastas med badbollar, tält, kläder och grejor. Eller under julhandeln då det ska köpas gran, paket och ett helt julbord. Då måste man kunna välja på en större bil.

Med saknaden av kunskap att göra ett större motorarbete kanske det vägs upp av att jag tagit fram ett intresse för MotoGp (kungaklassen bland motorcyklar) och NASCAR (Amerikansk standardracing),

älskar spänningen och kampen mellan förarna och hastigheten i motogp och älskar råheten och den enorma styrkan som finns i NASCAR. Hur bilarna vrålar och spinner värre en vildaste tiger.

Igår söndags kördes sista loppet av 2009års NASCARsäsong och Jimmie Johnson från Carlifornien vann sitt fjärde mästerskap irad, ngt som ingen annan förare lyckats med under seriens 61åriga historia.  Det är kul för honom att nämnas i sammanhang tillsammans med The King Petty, Earnhart och Allison, men nästa säsong hoppas jag innerligt att han inte vinner.

Det blir mycket mer spänning då.

Mark Martin kommer ha kraften kvar även då! Var säkra på det.

Jag har två stycken favorit märken om man kan säga så, som mitt hjärta bultar lite extra för.

Det första är Dodge- Ett bilmärke jag drar samman med styrka, RÅ styrka. Att känna sig som en racerförare, känna sig som Zeb Machan, kunna kontrollera så många hästar som går ner i bilen.

I Dodges garage finns det två modeller som personligen sticker ut mera än andra, de är Chargern och RAM’n.

Båda med ett utseende som får den äldre damen att springa över övergångstället, som får barn att stå förundrade och drömmande när de ser dem, män och kvinnor som kommer fram och pratar med en om att de också har en Dodge.

Jag hade inte haft något emot att ha varken en RAM eller Charger, men kör man inte mer än till jobbet så är det inte lönt och just nu ser jag mig hellre runt i världen och bestämmer mig vart jag ska göra av mitt liv, vart jag ska bo och leva och köper en ordentlig bil när jag har bildat familj.

Det andra bilmärket jag tänkte nämna är Volvo, vars garage sedan runt sekelskiftet alltid bestått av enligt mig fina sedanmodeller och även deras lite grövre kombibilar.

För mig symboliserar Volvo, säkerhet och trygghet, man vet vart man får och att man känner sig lite glad och stolt att det var en svensk grupp som byggde dem först, som startade upp företaget som skulle ha bilar över hela jorden även om de inte är störst inom sin industri.

Blir det aldrig en Dodge hoppas jag det blir en Volvo istället.

Utöver dessa två märken finns det ju flera andra tillvärkare och modeller som är riktigt tuffa, snygga och intressanta men väldigt väldigt dyra att köpa och underhålla.

Saker jag inte gillar med fordon?

Det är nog Formel 1, sättet de bygger upp sin image, att de är bättre än andra, att alla de bästa är där, de finns ingen annan motorsport som är så bra, ingen annan sport som har så bra taktik eller så tränade förare.

Hur deras fans ser ner på andra motorsporter, hur de ser sig som den största fanskaran världen över, de kanske tom ser sig som en större grupp än de som ser på och intresserar sig av soccer.

Det är nog det som får mig att kvävas av deras åsikter på samma sätt som jag kvävs av soccer. Köper du en sportbilaga så är 75% om just soccer, och allt annat nämns på små notiser på de tre sista sidorna.

Edit.

Jag pekar självklart inte ut någon specifik person eller fan av Formel 1. Det finns självklart människor som inte ser ner på och sågar andra motorsporter. Detta är ju byggt på min personliga åsikt.

Lada, Opel, Skoda, Renult och SAAB är bilar jag aldrig vill ha ägt eller vara tvungen att ha i min ägo.

Avslutning:

Tycker även det är riktigt kul att man får höra en svensk sång i en nordamerikansk reklamfilm. Se nedan.

Dagens låt

Rick Ross – The Boss

Over and Out

Millard Fillmore

Då är det en natt kvar tills helg. Denna vecka kan man se som både bra och dålig, vissa nätter har det inte varit jätte mycket att göra och andra nätter har man hållit tempot uppe och det är då det är kul att arbeta. Har inte så mycket att vara ledsen över just nu och det gläder mig.

Fast börjar ju mer och mer längta till dess att greencardbeskeden börjar komma in, om man får resa eller inte.

”Försvinner natten, försvinner jag”

”Sverige är mitt jobb, utlandet är min fritid”

På söndag klockan nio så är det sista racet för säsongen på NASCAR nere i Miami och det är lite av en strid på kniven mellan Mark Martin och Jimmie Johnsson (ngn som minns förra året, JJ och #99), men många tror väl att JJ har vad som krävs för att köra i mål på en plats bättre än 24, men hoppet är det sista som övergiver än, Mark Martin for the win.

Med andra söndagen i rad som de inte visar New Orleans Saints på tv, är det bud på att leta upp källor på internet som steamar matchen, man kan inte gå två helger utan att se på sitt lag. Men jag tror ändå att de ska vinna över Tampa.

Med allt prat om sport kollade jag iförrgår natt upp vad priserna låg på för lite ”en gång i livet”-händelser.

$2.500- Super Bowl (Random) är det vanligaste priset på en biljett som då sätter dig på de lite sämre platserna och för

$6.300- Sitter du längs med sidolinjen, en liten prisskillnad om man säger så, men i båda priserna så ingår det program (!), Super Bowl official souvenir och en del annat lullull.

Detta var de vanliga priserna som biljetterna pendlar mellan sedan kan det ofta gå uppåt och inte lika ofta neråt, men det hade varit en sådan otroligt häftig upplevelse att uppleva detta.

Om några år kommer SB flyttas ner till NOLA återigen och då borde man göra allt för att vara på plats då det är en av de mest spektakulära platserna på jorden.

$2.300- Var det cirkus att få tillång att Daytona 500 racen nere i Florida! Just nu hittar jag inte de exakta paketen som jag fann natten innan. Men det fanns två paket ett med sex dagar och ett med fyra dagar. Man blev behandlad som en kung, en VIP-kung, du fick mat och öl, ner till banan och prata med förarna/känna på bilarna. Du fick se showracet ”Gatorade”, Budwisher shoot-out och truckracet/Nationwide/Sprint Cup kvalen och racen! Alltså kan du vara kung för detta pris.

Självklart har du även de bästa platserna på hela racet på en av säsongens bästa banor tillsammans med Talladega och Bristol.

Båda dessa saker som jag har nämnt här är saker som man bara gör en gång i livet, allts räknar jag inte med att lägga ut pengar på det flera gånger.

Det kanske kommer folk som säger att det är mycket pengar men om tex, det är OS-final i eran favoritidrott, eran skådis ger er möjlighet till du får vara med honom en hel helg, allt har ett pris det är bara om man har möjligheten att betala och ta det till sitt egna perspektiv.

Är det mycket pengar? Vad hade ni gjort om ni kunnat?

Dagen låt

Meja - All about the money

Over and Out

Zachary Taylor

Tänkte att jag skulle uppdatera bloggen lite innan jag drar vidare till arbetet. Jag vaknade sexton idag och var pigg så jag gick upp för en gångskull. Annars brukar det ju verkligen vara svårt, det är mörkt när man lägger sig ner och det är mörkt när man vaknar så man känner sig som en björn som håller på att gå i ide.

Tiden på jobbet funkar väl, det har varit lite klent med arbete just nu under en tid och bara underhåll och bockning två nätter i rad. Detta har även märkts av på Rune Runsten, som dividerar på om han ska göra sig av med anställda, och att han inte är inne i fabriken lika ofta som tidigare som på ett sätt gå ut över mig, jag är verkligen själv hela natten, fördel- JAG bestämmer över radion, det negativa är väl att jag blir paranoid av att inte ha någon att dividera med och prata av mig med.

Men det är inte långt kvar tills det är juluppehåll och efter jul ska allt gå bättre med en massa nya beställningar och inkommande ordar.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad som kommer hända under nyårsaftonen. Eftersom min chef verkligen inte är den pratglada människan så verkar det inte som jag får någon ledighet för att komma till Filipinerna, så då blir det garanterat New York och träffa vännerna där.

Men jag vill ju verkligen till Filli, då det inte skulle bli kul att åka dit senare och ensam. Security ska börja studera den nittonde januari så han kan inte senare.

New Orleans ligger på 8-0! Det har inte hänt under hela deras 60åriga historia! Men återigen spelade de en hemsk första halvlek med massa misstag och dumheter, men efter en halvlek och en vila så tuffade de till sig och placerade Carolina där de skulle vara! NOLA fick en vinst på 30-20, detta är jag riktigt nöjd med!

Snart söndag igen!

Rossi kom vann inte i Spanien men han blev världsmästare två helger innan och detta var mer som en fest, ett jippo som det hade en avslappnad attityd till, vilket var glädjande att se.

Vi har även fått in en ny förare och ett nytt team i klassen. En amerikan från Texas.

Apropå Södern och Texas så KRACHADE JJ i NASCAR racet i Texas i helgen vilket var riktigt befriande. Jag ska erkänna att jag inte hade mycket hopp över för festen av racen på säsongen då Jimmie hade ett sådant övertag och aldrig verkade göra misstag och bara fega. Men ännu finns det hopp för Mark Martin att ta hem detta. Snälla Snälla, hörde tom publiken glädjas åt JJ’s olycka.

De vill ha variation.

Kommer en uppdatering innan veckan är slut om Everything and nothing.

Dagens låt:

Eminem  - The Real Slim Shady

Over and Out

James Knox Polk