CAndK

Patrick Wayne Swayze är död, jag vet att det inte var igår och att det nu har gått ett tag, men jag skjuter upp saker emellan åt av okänd anledning. Ville även försöka analysera hans betydelse lite mera än just ”Ghost” och ”Dirty Dancing”.

 

Patrick Wayne Swayze, föddes i Houston Texas 1952. Blev mobbad av sina rednecksvänner då han lärde sig dansa för att imponera på sin dansanta mamma, danslärarinnan.

 

Produktionerna som jag personligen minns honom ifrån är ”North & South” och ”Dirty Dancing”. Jag får ursäkta men jag har inte sett mer än trailern för filmen ”Ghost” så jag har inget att säga om den, mer än att media nämner den väldigt mycket.

 

Jag vill inte säga media skriver upp honom till skyarna, jag gillar de produktionerna han har varit med i, men jag tycker inte så många människor i Sverige kan räkna upp mer filmer han varit med i än de jag skriver om här på bloggen, men visst gjorde han ett avstamp i DD, men kan man vara så stor av en rulle som räknad med att bli en flopp, där stjärnan fram till sin död inte kände sig bekväm med att säga sin line.

 

Men jag klagar verkligen inte någonstans mot hans prestationer, han har kämpat för framgången han har haft fram till sin död.

 

Första gången jag såg DD minns jag inte men jag såg den återigen kort tid efter att PwS hade avlidit och jag både ogillade den och gillade den.

Visst så gillade jag den mer än jag ogillade den, det som verkligen gav mig en liten avsmak var hela den tillställningen som familjen Houseman var på. Massa vita människor som beter sig som apor på ett zoo.

Resten av filmen gillade jag, de dansande kvinnornas klädsel, musik och dans.

 

PwS’s karaktär Johnny Castle, är en sådan man jag imponeras av, respekterar och hyllar. Han var tuff, tyst och cool. Han hade det svårt och tufft även privat, fick kämpa som en lonewolf för att komma från gatan och ta ett arbete.

Försökte alltid att göra allt rätt, efter ha fått sparken trots att ”Baby” erkänt att hon spenderade nätterna med honom hade han först svårt att svälja sin osäkerhet och stolthet, men sedan när han kommer in med rak rygg, och går fram till ”Baby” och tar hennes hand och berättar att han alltid har sista dansen på säsongen. Då ställer sig håren upp och det känns riktigt respektingivande (finner inget bra ord men att han sätter alla på plats.)

Den bästa av historier, mannen från gatan får rik dotter, för att hon ser bortom allt och ser honom för att hon älskar honom.

 

The End:

Patrick Wayne Swayze

18 August 1952, Houston, Texas, USA

14 September 2009, Los Angeles, California, USA

Dagens Låt:

Bill Medley and Jennifer Warnes - The Time of My Life

 

Over and Out

John Quincy Adams

 

 

 

Jag vet inte om jag är stressad eller vad men just för tillfället har jag ju inte jätte mycket tid för att skriva av mig mina känslor på bloggen.

 

Idag tittade jag både på det första avsnittet av NCIS säsong 7, och Jamie Olivers American Roadtrip avsnitt 4. Det först nämnda avsnittet var sådär medan det andra var en riktig favorit. Utspelade sig i både New Orelans downtown och Louisiana state.

 

På jobbet rullar det på i vanlig takt, visst har det inte varit lika kul sedan det skar mig mellan mig och de andra idioterna men jag har RR och mina sysslor så jag håller mig vid liv och ska man se det ännu mera positivt så är det ju lite lättare att ta sig över till USA om det finns färre saker att sakna.

 

Har beställt tid för att ta mitt amerikanska visum fotografi, lite surt att betala 250:- för ett jävla kort jag varken ska hålla i handen eller som jag har ngn mer användning för efter ansökning.

 

Det blev även nu klart att vi får med Security på våran resa,  ända kvisslan är väl att jag är rädd att han inte ska passa intervjun pga pengar. Nu är vi alltså fyra stycken som ska vara redo för att packa väskan och lämna en massa saker bakom oss.

 

Underbart var det även att först se Mark Martin vinna på New Hampshire banan och efter det se Dallas inviga sin nya Cowboy  Stadium. Underbar arena, 1.2 Miljarder dollar, vacker.

 

End: T’e har även bokat boende för oss under våran Jönköpingsvistelse i slutet av november, gick på 710:- för två nätter för tre vänner. Ett pris jag är helt okej och med på. Dock har jag inte orkat kolla upp avstånd än, jag hoppas jag kan gå och komma dit som jag vill och inte vara tvungen att åka bil med andra när jag inte är trött och de ska gå och lägga sig.

 

Eftersom detta blev absurt avslutet så kommer jag att skriva ett längre inlägg senare om livet i ett glaskula.

 

Dagens Låt: Eminem - The Way I am

 

Over and Out

James Monroe

 

 

Jag skriver av mig ett snabbt inlägg innan arbetet. Det finns inte så mycket att säga egentligen, det går bättre på jobbet nu med. Det blir en massa gjort och jag har börjat inte bry mig om vissa andra människor som tidigare var mina vänner trodde jag. Men det är inte min uppgift att ta reda på vad det är för fel på dem.

Vill man inte så vill man inte, lite jobbigt bara när man förlorar pengar på att köra själv.

 

Jag fick även min efterlängtade ALF Season 1 box igår, direkt ner i brevlådan efter bara en vecka och UTAN Tull! Yes, visst kanske var för det bara var en men är det så lätt blir det kanske att man beställer mera därifrån, MEN då måste allt vara på engelska så man inte drar in mer tysk skit än nödvändigt.

Sett klart på första skivan av fyra.

 

Slut:

Ska klaga och undra på varför ett företag som skickar runt hela jordklotet inte kan ha sin hemsida på engelska. Att ett sådant stort företag som amazon.de (dotterbolag till .com) inte kan ha ett val att få det på engelska är märkligt och irriterande. Men som tur är finns alltid min kärlek nu nära till hands, jag delar gärna med mig av henne, Google Translate,

http://translate.google.com/translate_t#

 

Det är även dags att börjar planera in vad som ska ske på dagen mellan 2009 och 2010, börjat kolla på lite resor, har försökt att planera in en resa till ishotellet i Kiruna i vinter detta år och det kanske skulle vara häftigt att vara där när det blir ett nytt år.

Jag vet att SJ ska ha haft billiga alternativ att ta sig dit med.

 

Dagens Låt:

Vanilla Ice - Ice Ice Baby

 

Over and Out

James Madison

Börjar detta inlägget lite med att berätta om att jag fortfarande har svårt att se på filmer och bilder från den elfte september. Det är svårt att greppa och förstå att det har hänt, folk dog under räddningsarbetet, folk dog på sjukhus i efterhand och dog av damm de fått i sig.

 

Satt upp inatt till klockan var halv sex och kollade på Chevy Rock & Roll som skulle visa vilka som kom tillslutspel och vilka som inte kom med. Det gick både och enligt mina viljor. Mark Martin kom med, Matt Kenseth kom inte med. Sedan fick Brian Vickers en plats ist för Kyle Busch, är lite kluven där, kul för Brian då han är hyfsat ny och inte varit med i slutspelet innan, men tråkigt att inte få med Kyle då han alltid är i händelsernas centrum.

 

Nu finns det bara en iaf, MARK MARTIN for the win! Gubben är femtio år! Han är äldst och respekterad och har inte fått vinna cupen på alla år! Han SKA och måste vinna.

 

Innan detta utspelade sig var P över och vi fortsatte att plöja igenom season 01 av Scooby Doo från sextiotalet, och så flera avsnitt som vi inte hade sett innan. Ngt som varit vanligt när vi började se på denna gamla serie.

 

Jag vet inte om det var uträknat med jag ska jobba inatt, så det var jätte bra att man kunde vända dynget lite snabbt med att se NASCAR mellan lördag-söndag ist för söndag-måndag som det vanligtvis är.

Har inte jobbat söndag sedan jag vet inte när, ngn gång i början av året.

 

Lite tråkigt är det dock att jag får höra footballs starterna på radion istället. Men de är iaf med mig natten igenom. Så börjar med P3 Soul avslutar med NFL.

 

Avslutning: Nu verkar det som att ljuset klarnar mer och mer. P berättade att han står med mig och söker green card till USA. Även Drummer ska vara intresserad. Security ska vi försöka att övertyga, han gör ju inte så mycket mer än att jobba menar jag, skolan kan han starta efteråt sedan.

 

Dagens låt

Ciara ft Missy Elliott - Work

http://www.youtube.com/watch?v=mZYUnvjKR-k

 

Over and out

Thomas Jefferson

 

Rubriken ska anspela på en ordlek där jag syftar på den gamla skräkserien ”Fredag den trettonde”. Kanske kunde vara svårt att komma på det om jag inte skrev det. Visst det är ju bara en tillfällighet att det detta år inföll på en fredag.

 

Ingen kan säkert undgå vad det är jag talar om idag, det är nu åtta år sedan som fyra flygplan kapades på väg till olika destinationer i USA. Inga av dem kom fram.

 

Eftersom jag har sovit bort hela dagen har man inte märkt av ceremonierna lika mycket som om det skulle infalla på den dag då jag var ledig. Men det började med att President Obama med familj och medarbetare hedrade offren utanför Vita huset, sedan följde namnuppläsningen på offren, vid Ground Zero, NYC.

 

Sedan när man läser och hör i media att ”kubasvensken” ÅTER är gripen i Pakistan med samröre med Al-Qida, ångrar man att de överhuvudtaget släppte ut honom igen. Men jag var inte för det då och kan inte säga mer än att det blev fel när de släppte ut honom. De gjorde ett misstag genom att släppa honom fri, vissa människor förtjänar inte sin frihet!

 

Även om denna dag präglas övervägande med WTC-tragedin finns det även andra saker som stärker teorierna om ett olycksdatum.

 

Den elfte september 1992 slog ”Hurricane Iniki” till med fullkraft mot Hawaii och blev den mest förödande orkanen i hela USA’s nuvarande historia, även värre än Katrina. (Som även hon har årsdag senare denna månad)

 

Slutplädering: Så även om det är en massa negativa saker rörande detta datum får man även se det positiva med att mina tre vänner P, Drummer och Security. De har varit en vecka i NYC och jag har nästan varit lika glad för deras resa som de själva har varit.

 

Jag kommer inte heller att missa det sista NASCAR-racet innan ”Chase for the Cup”.

Chevy Rock & Roll 400 på Richmond International Raceway. (Viasat Motor klockan 01:00 natten till söndag.) *Ölen på kylning*

 

Jag vet att det kommer bli spännande, av tolv platser är det bara de fyra första som är säkra, Tony Stewart, Jeff Gordon, Jimmie Johnson och Denny Hamlin.

Det betyder att det är 10 TIO förare som ska kriga om åtta platser. Det är alltså två som verkligen inte kommer med till slutspelet.

Av alla de som bubblar hoppas jag mest på att Kyle Busch och Mark Martin är med och Matt Kenseth inte kommer med.

 

Men innan detta race går av stapeln ska Christer Fuglesang och Discovery landa 120mil därifrån efter en resa i rymden. (Sänds via den mesta median blandannat SVT och Aftonhoran)

Dagens låt: (Det blir två stycken, bara för att det är en dag med många känslor)

Flobots – Rise (Tillsammans är vi starka och kan resa oss efter ett nederlag)

Dope – Die Motherfucker Die (Känslan man har emot alla som vill rasera demokratier)

 

Over and out

John Adams

 

Eftersom jag just nu anser att jag har ett problem (som gör mig allmänt galen/nervös) så kommer bloggen för tillfället att starta utan en intro av vem jag är, även om vissa av dem som läser bloggen kommer att veta vem jag är som skriver.

 

Om man återkommer till problemet i fråga så har de väl funnits där en längre tid. Jag var ju redan sugen förra året (och kanske även när jag inte hade chansen). Sugan att flytta till utlandet och då förstochfrämst Nordamerika, USA.

 

Låt oss ta det från början.  Det handlar ju lika mycket om min inställning som människa, min envishet att inte lyssna på någon annan som säger att en sak fel utan att få kolla upp den själv, att själv få slaget i ansiktet om det nu är fel, (tror att en större del av problemet kan ligga där, men som de sa på psykologin, alla ser vi saker ur våra olika perspektiv) som det är andra sidan med min lust för äventyr och att lämna Sverige, där man inte få säga ”hej” till fel okända personer utan att få en blick som skjuter laserstrålar i ditt ansikte.

 

Drömmen har ju funnits där ända sedan morfar (Florida, North Dakota och Nebraska) och mormor (Florida) med vänner var över, när sedan kusin åkte över som au-pair till Baltimore, ME. Mars 2008 var det sedan min tur att flyga över atlanten och testa landet och känna på atmosfären som man hade blivit matad med sedan man kunde urskilja ord. Det började med en roadtrip från Norra CA till Södraste FL och andra gången blev det bara NYC.

Slutsats: Jag är både rädd och lite besviken, de hänger ihop med varandra. Jag är arg och besviken för att vi har en finanskris, en finanskris som gör folk rädda att anställa och satsa. Som i sin tur iofs gör mig glad att jag har ett arbeta som både ger mig pengar och trivsel. Rädslan kommer in när jag inte är säker på att få ett nytt jobb, inte lyckas.

 

Jag vill varken komma till USA, där misslyckas med att få ett jobb eller att misslyckas, komma hem och inte kunna åka tillbaka.

 

Vad jag vill ha sagt är att jag vill att det ska vara som förr igen, att problemet inte är löst förens när alla som vill ha ett jobb har ett jobb, och söker jag mig inte utomlands nu så kommer jag tillslut vara för gammal. Jag är osäker på hur man säger till sina nästkommanden och fru om att kom nu flyttar vi till ett annat land.

 

Om ni människor som läser detta har ett tips så får ni gärna kommentera. (Vinner jag det uppkommande Greencard lotteriet får jag inte åka över förens 2012.)

 

Dagen låt.

Johnny Cash - Hurt

 

Over and out

George Washington