CAndK

Känslor, det är ett svårt ord. Det kan innefatta så mycket. Känslor om en partner, känslor om att lyckas, känslan av smärta och att rymma iväg till en annan värld.

 

Jag har alltid varit bra på att skriva, som yngre skrev man berättelser, som äldre skriver man både noveller och noveller med sexuellt innehåll.  Men när det kommer till ens känslor som berör en själv blir det svårare, man vill ju vara stark och tuff som Jetro Gibbs och Zeb Machan eller charmig och cool som Gordon Shumway och Martin Riggs. Men det är så svårt att öppna upp sig när man inte vet vilka man kan lita på, folk som inte svarar när man skriver och meddelar.

 

Igår och även i söndags mådde jag dåligt, riktigt dåligt. Jag skapade denna blogg för att jag skulle kunna skriva av mig alla känslorna jag hade, all smärta jag bär runt på inuti.

Men när man väl börjar blir allt så svårt, hur man öppnar upp sig för världen, för läsarna.

Det är lätt att döma andra, jag är rädd för att bli dömd, dömd av någon som läser detta och bildar sig en uppfattning, en uppfattning av deras bild av mig. Som de sedan väljer att tro på och ta avstånd från mig.

 

Jag har rensat mina listor, tagit bort människor som jag trott vara mina vänner, som jag trott skulle vara där när jag behövde. Som jag trodde skulle ta emot mig när jag föll. Men världen är inte sådan längre, man kan inte lita på andra människor, men alla människor är olika, jag kan inte döma andra då de ser på världen genom sitt fönster och tar inte saker på för stort allvar, det kanske är jag som är för seriös, för ansträngd för att allt ska vara så perfekt hela tiden. Svarar du inte kanske du redan pratar med någon, du är trött eller så är du stressad, det kan vara så mycket som spelar in.

 

Jag har fortfarande inte nämnt någon vid namn på denna blogg, inte ens berättat vem jag är, men ni som läser vet vem jag är. Kanske lättare att öppna upp sig om man lever i en värld utan ett namn som folk kan skriva om att ”h*n” är knasig.  Jag har inte ens gjort PR för bloggen, ska jag lägga ut den på internet så att folk kan läsa den.

 

Jag ska sluta att ta saker på allvar, jag ska sluta akta mig från att trampa folk på tårna, våga säga nej. Nej jag ska inte vara elak, jag ska inte hänga ut någon, men jag har blivit formad sådan att jag tycker en sak, jag ska gå min väg, och göra det som känns rätt för mig. Gör jag inte en sak ska jag inte begära samma sak av andra.

 

Jag har svårt att be om hjälp, svårt att rabbla samma problem upp och ner för folk, för jag vet att det är svårt i dagens samhälle att göra det. Du har ett problem, sedan ska du se till att lösa det.

Jag har haft vänner som har dragit upp samma problem om och om igen, jag tröttnade på det, jag vill inte bli sådan.

Jag ställer upp och då kör vi problemet i botten! Kill the problem!

Sedan kan det finnas problem där jag inte kan lägga så stor vikt till diskussionen, då säger jag det och min åsikt och sedan får personen ifråga bestämma sig att det räcker eller om han vill ha tips från flera.

 

Fråga:

Har folk en uppfattning om mig?

 

Dagens Låt:

Pain - On and On

 

Over and Out

Andrew Jackson