Second Life - a tribute to Balindil Larnia
Second Life- Spel eller verklighet?
De flesta som läser denna bloggen vet vem jag är, hur jag är och hur jag tänker. Jag lär mig hela tiden och lever i en ständig förändring. Så det är inte rätt plats eller media för att försöka sätta mig på plats eller skratta åt mig.
Jag har under en längre tid spelat Second Life (.com), vilket jag trodde var ett spel i mängden när jag väl testade det. Ett vanligt spel utan något större djup, men nu efter dagens händelse vet jag inte längre hur jag ska se på spelet. Spel?
Grejen går ut på att man egentligen inte ska göra någonting alls, man ska ha ett secondlife, man ska handla, bygga och socialisera med andra avatarer som styrs av andra människor, med känslor, idéer och fantasier.
Även jag lever ut flera bissara idéer där inne, med vänner och bekanta. Jag har under en längre tid ingått i en unik grupp-familj användare som vuxit sig närmare och närmare även om den på senare tid varit lite som kommit i vägen. Vi har äventyrat, socialiserat och gjort saker som fört oss närmare än någon kunde tänka sig. Men nu när tidigare idag fick beskedet att en av mina systrar ska lämna familjen, faller det en tår ner längs min kind, eller ja rättare sagt, flera tårar kommer ner längs mina kinder, från båda ögonen.
Denna människa som jag varken har pratat (voice) med, sett (IRL) eller vet vem hon är mer än en tyska vid namn "Balindil Larnia" (avatar). En arbetslös tjej i 20årsåldern med troligen kritvithud och svartakläder och brinner för metal, utbildad inom handels.
Hur vi har talat om mina problem, hennes problem, bråkat och hängt. En tjej som jag inte har det minsta gemensamt med, har vuxit in i mig, och det var troligen det som tillslut fick henne att inte orka med mera. Hon väljer att lägga ner sin avatar, av anledningen att hon varken har tid, råd eller kraften att kontrollera sina känslor.
Det är denna händelse som fick mig att börja fundera på vad ett sådant här program kan göra med människan, om en okänd kvinna, i ett annat land kan påverka dig så mycket att du tänker på dem när du kör till jobbet eller grinar när du får reda på att de inte kan kontrollera sina känslor.
Balindil Larnia - Beloved sister...