Mature woman from OK
Jag är glad, det är ju bra att man är det. Men jag vet inte riktigt hur det kommer sig, är jag fortfarande ett litet barn som spelar upp sig för ingenting?
Jag har börjat prata med en kvinna, en äldre mogen och trevlig kvinna.
Lisa (Essabella Crystal) född 1965 i Illinois, flyttat runt med sin familj i ett flertal delstater, i elva år har hon kallat Blair Oklahoma för sitt hem. Hon har en eller flera hundar, tre systrar och en bror alla yngre än henne. Hennes pappa var egenföretagare och åkta runt i alla "Lower 48" tillsammans med sin dotter. Hennes drömremål är Italien bortsett från Sverige just nu då. Hon vill gärna och verkligen se lika mycket snö som jag visade henne på ett foto från mina föräldrars balkong från i vintras. En vacker fin och trevlig kvinna med en röst som får mig att smälta, som får mig att kuva ihop mig som en boll och explodera. Blåa ögon och brunt hår, lika lång som jag.
Hon tycker att jag är smart, och att jag kan mycket, att hon trivs inom mig och vill att jag ska släppa ut all min fantasi för henne.
Hon kan varken cm eller meter och har heller aldrig åkt tåg, hon tar sin bil. Men vill mysa med sin partners huvud på magen eller mellan brösten under en tågresa.
Detta är vad jag vet, eller hur det är ingenting, jag vet inte ens om hon äter upp människor och låter benen ligga jämte gafflarna i lådan. Jag SMS'ade min vän S igår kväll och skrev att jag var varm och lycklig, vart jag direkt efter det kände, som ovan.
Jag har spenderat de senaste veckorna tillsammans med henne framför datorn, från början bara chattande nu talar vi tillnamns i långa samtal från tills dess att solen går ner till att den går upp igen och kan inte få nog av hennes NYC-Texas vocie blandning.
Nej, jag ska inte gå in på varken vad hon kallar mig eller vad vi talar om men varm i kläderna blir jag även om det tillslut kanske kommer att falla ihop som ett korthus, tält eller vad som och jag kommer fastna inne i det eller under allt som varit.
Har inte varit så här glad sedan jag hämtade upp Sofi från Alvesta tågstation i april, vilket sedan slutade i en personligtragedi.
Som det ser ut nu kommer jag att komma fram till Blair i april nästa år och jag kommer njuta. Men ingen vet vad som framtiden bär med och just nu mår jag bra.
Idag har jag även varit på BK i Värnamo med M, mkt gott och trevligt även om jag var tröttare än vad man brukar vara. Sedan blir det fest igen den sjätte november. Känns verkligen som att livet leker just nu. Jo, mina kommande barn kommer snart få en syssling.
Over and Out for now!
