Jag bryr mig inte längre om folk mår dåligt om jag kastar ut dem i min trappuppgång!

Efter den senaste tidens känslomässiga dravel vet alla nu hur jag har mått, hur jag mår och kanske har en bild av hur jag kommer att må, vad vet jag. Det är inte längre något av allmänintresse och vill ni veta mer får ni väl komma och träffa mig så ska jag berätta hur jag mår just då.

Nu har iaf alla fått som de vill, jag har tagit mig en ordentlig funderare på hur jag uppfattas av andra, och i andras ögon.

 

Det som var funkade inte och det var tvunget att det skulle hända något som fick mig att inse att världen inte är som i tanken. Kommer ändra min inställning gentemot andra människor, mot livet, och dölja mina känslor mer än jag har gjort innan, även om jag vet att det är svårt, jag är en glad människa innerst inne men vad ger det när allt kommer omkring.

 

Jag kommer att fortsätta med att lyssna på mina vänner, men jag ska inte trycka på dem mina problem. Är jag så svag att jag inte kan ordna upp mitt egna liv får jag fan ta och skylla mig själv. Den senaste depressionen kunde ha förhindrats om jag bara öppnat mina ögon och haft lite förbannad stake i mig själv.

 

Jag har haft en tanke under en längre tid, om att man måste krascha flera förhållanden innan dess att man får det till att funka. Jag vet fortfarande inte riktigt svaret på frågan, men jag hoppas inte att det är så, för då kommer det ta lång tid.

 

En tanke som ploppade upp precis var komplimanger, efter att ha talat med en kompis i telefon berättade han att inte kände ngt när han fick en återkommande komplimang. Det fick mig att tänka, en komplimang funkar bara en gång.

”sötnos, vilken fin kropp du har”, ”vad duktig du är” och ”jag gillar dig som du är- för mig är du perfect”, jag har sagt dem allihopa, de funkade allihopa, blev lycka varje gång, MEN bara en gång, sedan har man använt dem. Sedan efter ett tag, biter de inte längre. Sedan lyssnar de inte mera.

 

Pratade även med en annan kompis tidigare idag, hon sa något som jag älskade; att hennes nästa partner ska ta sig fan lyssna på henne, på vad hon har för behov, vad hon vill, vad hon vill göra av sitt liv och passar det inte honom får han väl leta upp en annan kvinna.

 

”Tönten, får aldrig behålla katten” är ett uttryck som jag lärt mig att tycka om för jag tycker det stämmer in så bra. Efter att min självkänsla varit på botten, länge, håller den nu på att komma tillbaka till toppen, självsäkerhet de’lux. Kan inte hålla mig innan jag får testa den.

 

Jag kommer att visa en helt annan sida främlingar nu. *viss text saknas* , men kvinnor vill smaka exakt lika mycket på oss som vi män vill smak på dem.

Med det kom jag precis på att mina föräldrar lärt mig fel, man ska inte visa människor respekt! De ska förtjäna min respekt! Känner jag dig inte behöver du inte veta ett skit om mig, om jag haft ihop det med en hora, om jag har haft ihop det med en kvinna som varit dubbel så gammal som mig, om jag testat det och det.

Vi känner inte varandra, vi är inte i ett förhållande. Innerst inne så bryr du dig inte om hur jag mår, vi har ju just träffats eller hur? Du kan ju själv ha minst lika många problem som jag möjligen skulle kunna ha.

 

Ovanstående texter syftar inte till någon speciell person, förutom de två vännerna som vet vilka de är.

 

Over and Out

Herbert Clark Hoover


Kommentarer
Postat av: Mimmi

Så roligt att du citerar mig :D tihi! <3



Hoppas du mår bättre nu i alla fall <3

2010-05-31 @ 21:11:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0