CAndK

Dagens tema får väl bli motorer då, både efter påtryckningar av min bror som har det enda intresset, just motorer och för att NASCAR och MotoGP säsongerna nu båda är slut.

Jag kan väl inte säga att jag är så speciellt händig när det kommer till att reparera och namnge alla delar i en motor, och kör mest tills de faller ihop och då tänker på konsekvenserna.

Men det finns ju flera anledningar till att det är just så, mina kusiner är raka motsatsen där, men min pappa är typ samma sak att han lämnar iväg fordonen när det är fel på dem och vi har inte heller någon egen plats att försöka lära oss något om dem.

Jag är just nu inne på min andra bil, en leksak, en bakhjulsdriven Ford. Köpte den för 5.000SEK ($705), den har servo, den har värme, den har en radio och fyra dörrar. Det ända jag verkligen känner att jag behöver.

Just nu känner jag att jag inte behöver en bil, egentligen, jag har den fyra kvällar i veckan när jag kör 1.5mil till/hem jobbet och jag har den när jag kör till den större staden för att storhandla.

Men de gångerna jag håller mig i mitt samhälle går jag till fotografen, banken, mataffären och apoteket.

Där kommer även min vilja för miljön in, att inte behöva ta bilen till det lokala ICA’t när det tar 3.45min att gå från min port. Alltså tar jag min bli när det verkligen behövs och tidigare har den ståt still någon månad kanske när jag åkte med min arbetskamrat.

Vad det gäller andra och miljön så känner jag kanske inte heller att lilla Lara på Collage, behöver en stor SUV för att köra runt med sin handväska eller McD meny.  Hon hade klarat sig lika bra med en Peugeot 206 eller liknande.

Märk noga att jag säger Lara på collage, det betyder alltså att Carl som bor tjugo mil ut i skogen ska fortsätta kunna köra sin Jeep eller Dodge.

Visst är jag för elbilar och en bättre miljö, men jag vill verkligen och tror inte att hela världen kan köra runt med små indiska elbilar inte större än en soffas pappkartong.

Tänk dig själv en familj med pappa, mamma och två+ barn. Både under semesterperioden då det ska lastas med badbollar, tält, kläder och grejor. Eller under julhandeln då det ska köpas gran, paket och ett helt julbord. Då måste man kunna välja på en större bil.

Med saknaden av kunskap att göra ett större motorarbete kanske det vägs upp av att jag tagit fram ett intresse för MotoGp (kungaklassen bland motorcyklar) och NASCAR (Amerikansk standardracing),

älskar spänningen och kampen mellan förarna och hastigheten i motogp och älskar råheten och den enorma styrkan som finns i NASCAR. Hur bilarna vrålar och spinner värre en vildaste tiger.

Igår söndags kördes sista loppet av 2009års NASCARsäsong och Jimmie Johnson från Carlifornien vann sitt fjärde mästerskap irad, ngt som ingen annan förare lyckats med under seriens 61åriga historia.  Det är kul för honom att nämnas i sammanhang tillsammans med The King Petty, Earnhart och Allison, men nästa säsong hoppas jag innerligt att han inte vinner.

Det blir mycket mer spänning då.

Mark Martin kommer ha kraften kvar även då! Var säkra på det.

Jag har två stycken favorit märken om man kan säga så, som mitt hjärta bultar lite extra för.

Det första är Dodge- Ett bilmärke jag drar samman med styrka, RÅ styrka. Att känna sig som en racerförare, känna sig som Zeb Machan, kunna kontrollera så många hästar som går ner i bilen.

I Dodges garage finns det två modeller som personligen sticker ut mera än andra, de är Chargern och RAM’n.

Båda med ett utseende som får den äldre damen att springa över övergångstället, som får barn att stå förundrade och drömmande när de ser dem, män och kvinnor som kommer fram och pratar med en om att de också har en Dodge.

Jag hade inte haft något emot att ha varken en RAM eller Charger, men kör man inte mer än till jobbet så är det inte lönt och just nu ser jag mig hellre runt i världen och bestämmer mig vart jag ska göra av mitt liv, vart jag ska bo och leva och köper en ordentlig bil när jag har bildat familj.

Det andra bilmärket jag tänkte nämna är Volvo, vars garage sedan runt sekelskiftet alltid bestått av enligt mig fina sedanmodeller och även deras lite grövre kombibilar.

För mig symboliserar Volvo, säkerhet och trygghet, man vet vart man får och att man känner sig lite glad och stolt att det var en svensk grupp som byggde dem först, som startade upp företaget som skulle ha bilar över hela jorden även om de inte är störst inom sin industri.

Blir det aldrig en Dodge hoppas jag det blir en Volvo istället.

Utöver dessa två märken finns det ju flera andra tillvärkare och modeller som är riktigt tuffa, snygga och intressanta men väldigt väldigt dyra att köpa och underhålla.

Saker jag inte gillar med fordon?

Det är nog Formel 1, sättet de bygger upp sin image, att de är bättre än andra, att alla de bästa är där, de finns ingen annan motorsport som är så bra, ingen annan sport som har så bra taktik eller så tränade förare.

Hur deras fans ser ner på andra motorsporter, hur de ser sig som den största fanskaran världen över, de kanske tom ser sig som en större grupp än de som ser på och intresserar sig av soccer.

Det är nog det som får mig att kvävas av deras åsikter på samma sätt som jag kvävs av soccer. Köper du en sportbilaga så är 75% om just soccer, och allt annat nämns på små notiser på de tre sista sidorna.

Edit.

Jag pekar självklart inte ut någon specifik person eller fan av Formel 1. Det finns självklart människor som inte ser ner på och sågar andra motorsporter. Detta är ju byggt på min personliga åsikt.

Lada, Opel, Skoda, Renult och SAAB är bilar jag aldrig vill ha ägt eller vara tvungen att ha i min ägo.

Avslutning:

Tycker även det är riktigt kul att man får höra en svensk sång i en nordamerikansk reklamfilm. Se nedan.

Dagens låt

Rick Ross – The Boss

Over and Out

Millard Fillmore