CAndK

Jag måste vara jävligt speciell och då menar jag inte som om jag vore någon jävla messias utan bara för att de kvinnorna jag hittar är jävligt speciella.

Det måste ju vara jävligt illa även om en hora skulle kunna nobba dig, jag hatar andra människor, jag ser ner på andra människor, nej inte på mina vänner eller bekanta, men folk som tar risker i en cirkulationsplats och små jävla fittor som går från kuk till kuk. Jag har blivit uppfostrad till att vårda mitt språk men det kanske är det som kommer nu, när jag inte längre kan kontrollera mig själv.
Nu gick det jävla långt mellan posterna igen, jag ber om ursäkt, men det spelar kvitta jag har mina läsare kvar, kvar här och i mitt hjärta, jag skulle vilja se en enighet, en solidaritet, och då snackar jag inte om det röda nonsenet som de försöker trycka ner i halsen på mig hela tiden utan när man verkligen kunde lita på en annan människa.

När de inte lekte med en annan människa och dess känslor, det finns fortfarande bara en fitta som jag föredrar, en kvinna som jag fortfarande vill säga "mamma till mina små barn" om men det funkar inte. Kalla mig sjuk men jag var kär, jag vet att det ska ha försvunnit, som vilket annat fel som helst, men detta är min blogg och jag skriver för att hålla mig kontrollerad och inte gråta när folk inte ser, när jag är ensam, låser in mig och inte talar med folk, om hur jag stänger av telefonen, hur jag skickar sms men inte får svar.

Jag tror att det har blivit till en drog. Ett beroende, ett problem. Säg inte till mig hur jag ska vara, jag utvecklas hela tiden, låt det komma med tiden.

Märkte just att ett dumt jävla spån har tagit bort mig från Facebook, inget annat än en dum jävla kossa.

Nej, tro inte att jag har en kass kvinnosyn, det har jag verkligen inte. Tänker på den gammal arbetskamrat som kallade alla kvinnor "slynor" och "slampor", där är jag inte, även om jag dyrkar och älskar kvinnor, vill jag sätta mera krav, kunna få dem till fans helvetes jävla skit.
FAN!. Könsord! Jag är galen, att bara gå här utan att ha ngn att prata med gör mig galen! utan en j'vla .... att sms’a med. ngn som skulle kunna gilla mig lite, en som bara inte se mig.... helvete, jag kan inte ens klaga utan att det faller tillbaka på mig sj :S

Vad ska jag ens skriva, inget blir ju bättre av sig sj? ändrar jag mig inte löser det sig ju inte. Jag försöker ju att satsa, men fanskapen finns ju inte, fan att skriva jävla cunt, känns inte lika personligt!!! Cunt Cunt Cunt Cunt Cunt  Cuntv Cunt Cunt

Det verkar inte som att det blir någon juldekoration i min lägenhet denna julen heller. Har alltid tidigare haft alla mina tomtar och snögubbar uppe, en stor fin kungsgran med kulor och färger. Men för andra året i rad lämnar jag Sverige för att fira in det nya året i en annan del av världen och lika bra är väl det. Här hemma är det bara kallt.

Det var val igår natt i landet kallat Sverige, ett land som jag inte längre känner mig hemma i, ett land med lata och nonchalanta politiker, som tror att de fötts med silversked i munnen och att alla ska rösta på dem bara för att alltid har gjort det. De ska inte behöva motivera folket, mata folket med de som de vill. De har tappat fattningen över landet och då driver det isär likt isen på Arktis.

Jag vet inte hur det ska förklaras, men jag min tro på människan får sig mer och mer törnar, hela landet Sverige håller på att skakas om, känns som att fortfarande majoriteten av befolkningen tror att vi lever i den skyddade glasskålen och som skyddar oss från allt av ondo. Men snälla, man måste få öppna sin mun, sina ögon och se sig omkring, man brukar säga från vaggan till graven men i Sverige lämnar man aldrig vaggan. Folk kallar mig konservativ, detta är att strypa sig själv till döds.

Jag är för kontrollerad flyktigpolitik, men att ta hit folk och låta dem lida här kan ju inte vara det minsta humant det heller, låta dem sitta på golvet i en skadedjursäten lägenhet bland andra i samma sits.

Undrar om alla röda i Sthlm är ledsna och besvikna nu när de inte fick sin betjänt i tunnelbanan.

Jag mår väl lite bättre idag, men kan väl inte riktigt komma över att jag förlorat alla mina sms i telefonen, jag vet inte riktigt varför, kommer nog inte få reda på det heller, men kanske lika bra, skulle ju ändå inte få med dem över till den nya.

Sedan har jag ju fortf kvar minnena av dem och telefonsamtalen, tom från den första. Eller ja dem allihopa sedan.

Jag har tänkt, eller jag tänker väldigt mycket överlag, kanske både är fel och rätt, gör mig till den jag är. Men jag är en människa med väldigt låg moral och etik, det finns inte längre något att stå upp för, att kämpa för. Som det kommande valet, det är ingen skillnad på de båda olikfärgade blocken. Fick tanken idag av min mor, att i protest rösta blankt för att ingen tilltalar mig men det blir nog ändå en röst på alliansen. De flesta kan göra något.

Jag tänker fortfarande på er, ni som försvunnit, ni som jag sagt åt mig själv att glömma. Jag minns fortfarande din kropp, din rumpa och ditt vackra leende som alltid fanns med på alla fotona, okej kanske inte det där som var taget bakifrån men på de andra, de du vet att jag gillade.

Hur du hade det nervösa skrattet, hur jag kunde egga dig, leka med dig, värma dig när du som minst ville det, hur jag tröttade ut dig, hotade dig, allt med njutningen och charmen i centrum.

Hur du inte ville bli blöt när du gick till affären eller hur du blev trött och skulle på fest, hur du blötte ner sängen, kuddarna och mattan. Hur jag blev glad och dina kinder blev röda som tomater och hur du hela tiden förnekade det.

Hur du först hittade den här bloggen och ville veta som hade hänt mig, hur jag hade skadats, vadför hemskt som hade hänt mig.

Hur många av er som jag inte vet har hittat bloggen, ni som inte vet vem jag är eller hur jag mår, hur jag kan sitta och flumma i minuter och fundera hur jag ska formulera mig hur mitt huvud är fullt av idéer som inte går att få ner på papper.

En väldigt långt tillbaka, som jag inte längre minns varför jag sa upp kontakten med (mer än vissa familjefejder) sökte kontakt idag, jag vill inte, jag kommer att blåsa h*n. Minns fortfarande med njutning stunden då min kusin förnedrade och lekte med h*n. H*n trodde verkligen att det fanns en liten gnutta hopp, en liten chans, nej verkligen inte. Sedan dök det upp en annan vän till mig, dock inte lika finurlig som min kusin, vet att det vankades ett tag men att det sedan rann ut i sanden, jag gillar honom fortfarande men hans smak är ingen jag ska tala om. Tyvärr.

Jag funderar även på att börjar skriva mina memoarer igen, tanken slår mig flera gånger i månanden ibland, sedan kan det ta ett tag men sedan återkommer de. Jag vill och både inte intervjua och se vad folk har för syn av mig, men kanske bara är lite egenkär av sig.

Begravningen ska jag dock verkligen börja ta tag i, ska kolla på olika sorters begravningar, kistor, placeringar osv.

Ska iaf inte kastas utför ett stup och bli liggande på botten av det.

Det får bli allt för nu.

Tårarna rullar ner längs kinderna man känner sig som en pölvatten efter ett tag. Man kväver sig själv till döds av alla krav som ligger på ens axlar, hur man vill men kan inte. Hur en sådan liten händelse kan sätta igång en sådan kedjereaktion, hur man blir rädd för sig själv om hur man hanterar situationen.

Hur hela ens kök brakar samman, hur man svär och vill kasta sina dyra ägodelar ut genomfönstret, hur en liten jävla fitta kan gå och hänga sig i ett träd utan att jag skulle kunna känna den minsta ångesten för henne, hur har sig själv att skylla, fan”SLGSLSGJLSGLÖJKSGJKLSGLJKSG

Inte en jävel som läser det i vilket fall, men jag är dålig på att skriva så  fuck me.
Hur säger man till sin mamma att man är galen?

jag saknar dig din........

Det var ett tag sedan jag skrev men måste uppdatera mig, jag mår väldigt bra. Även om jag är ensam, jag tänker mycket och skriver en massa knas på min facebook enligt S. Vad det nu kan vara, skriver så mycket jag kan, men vill ju även ha en massa gillningar och kommentarer.

Har börjat spela ett spel som heter Second Life, och det är verkligen som det låter, och verkligen farligt beroendeframkallande. Har en egen liten familj där inne och jag trivs med dem. Inte på ngt sätt så att jag tappar verkligheten, bara det att det är skönt och koppla bort och bara drömma.

Ska upp till Borås igen på fredagkväll för lite mys och tilltugg om man säger så. Jag hoppas det blir trevligt, sedan efter det vet jag inte alls vart skeppet går, kanske blir Göteborg igen eller så kanske jag Halmstad på vägen ner. Jag vill känna mig fri och just nu gör jag det även om jag inte har bestämt mig något mer konkret om framtiden. Kommer väl snart iaf att köpa och betala lite resor som ska vara inbokade.

Sedan så känner jag en ännu otrolig lycka, inatt ikväll natten till fredag börjar footbollssäsongen igen och då menar jag inte fjollboll utan där man får kämpa för att vinna och inte lunka runt i 90” och göra mål i 91”a nej tack det räcker med EM och VM där tack.

Så nu håller vi tummarna för att Saints går bra detta året med. Men det tror jag.