CAndK

Senaste tiden har jag skjutit på att blogga, varför vet jag inte. Har kanske inte haft mer att göra än vanligt men det har kommit i skymundan.

Av helgen som gick så blev jag glad, iaf så var det mer lycka än olycka. Det började med att Valentino Rossi blev världsmästare i MotoGP för nionde gången! Han är kungen! Han är legenden på två hjul! Njöt verkligen av att se honom styla in i mål!

Efter det var det dags för NASCAR från Martinsville VA. Det såg grått ut, visst så startade JJ på femtonde plats men han hade vunnit på banan fem gånger innan så det var väl oturmomentet. Det slutade med att han kom två efter Denny Hamlin som fick vinna i sin hemstat, kul för honom, men Jimmie Johnson har nu 118p ner till tvåan Mark Martin.

MEN som sagt tidigare så kan allt hända nere på Talladega i Alabama, Världens snabbaste motorbana!

Det vet alla, så vi ser fram emot en av höjdpunkterna av säsongen när de är på banan på söndag.

Matchen började med en massa misstag, felpassar, fumbles och velighet. Men åtta minuter från slutet reser sig helgongen över Delfinerna och Saints tar sin sjätte seger för säsongen! De har inte fått en ända förlust denna säsong än!

Underbart! Go Saints! Rör er mot eran första Super Bowl!

Idag kom även min nyköpta Halloween dräkt via posten från Utah, fan ta tullverket, fick tulla den, ibland lyckas man och ibland inte.

Den är riktigt fin iaf, ett lyckat köp som kommer slå det mesta tror och hoppas jag. Ska bara ordna en gitarr och skylt så de vet vilket monster jag är ;)

Än så länge har inlägget bara handlat om sport men det blir så efter idrottshelger. :D

Det kanske blir en ny resa till utlandet snart med, blir det så att mitt jobb påtvingar oss ledighet, tar jag ut det i tjänstledighet och drar från landet. Ser mig omkring i USA igen eller så drar jag till Asien, det är helt öppet för vad som händer, ska kolla upp mera på det inom de snaraste dagarna.

En anledning med att jag inte har så jätte många läsare är att jag inte bestämt mig om jag ska lägga ut bloggen så alla kan läsa den. Då kanske de begränsar känslorna när man ska skriva av sig och tänker sig mera för.

En gammal klasskamrat påstår sig att det ska bli klassåterträff nu efter åtta år, ngt jag ställer mig tveksam till då det känns som igår, och man vet vad alla gör. Vi får se vart i världen jag befinner mig i januari.

Dagens Låt:

Dr Dre - World Class

Over and Out

William Henry Harrison

Jag har sökt uppehållstillstånd till USA. Jag och P satte oss ner ikväll och gick igenom alla uppgifter för att inte göra några misstag. Efter att i en vecka ordnat med fotografierna på min dator så accepterar P’s dem med en gång.

Ibland ska man inte kämpa för fullt på egen planhalva om man säger så.

Så nu får vi vänta fram till maj, juni eller juli för att man ska få reda på svarsresultat. Jag kommer att falla ihop ute i trapphuset när jag får beskedet i min hand. Efter detta följer ett år av pappersarbete, intervjuer och byråkrati.

Den värsta nervositeten har väl släppt nu, men det känns fortfarande farligt och spännande. Jag och flera med mig anser att jag har bland de bästa jobben jag kan få, jag jobbar mindre än andra och tjänar mer än andra. Men söker jag inte nu kommer jag aldrig iväg och för att citera min mamma:

”Jag trivs ju här egentligen” (sagt av mig)

”Nej det gör du inte” (mamma)

”… nej jag vet, men iaf”

Jag älskar mina föräldrar, och vet att de alltid kommer finnas där även om vi inte alltid drar rätt och att farsan har svårt att acceptera flera av mina idéer så ställer de upp och jag gör allt för att betala tillbaka det som en bra son ska göra.

Väl över på andra sidan har väl planen att slå sig ner på första bästa stället som erbjuder ett jobb och bygga upp ett nav av kontakter och bygga vidare på kapitalet. Då jag inte har så många fasta punkter där borta mer än några stycken vänner så tycker jag man kan röra på sig.

Men, som sagt ska jag vara ärlig så är jag nervös.

Jag måste lyckas att få ett arbete så jag kan komma igång och betala hyran, bara det löser sig så kommer resten att trilla in.

Kommer ju inte ta annat än tjänstledigt från jobbet, men försvinner nattjänsten och jag går över till dagen kommer det direkt att kännas bättre.

Dagens Låt:

Bruce Springsteen – Land of Hope and Dreams

Over and Out

Martin Van Buren

Känslor, det är ett svårt ord. Det kan innefatta så mycket. Känslor om en partner, känslor om att lyckas, känslan av smärta och att rymma iväg till en annan värld.

Jag har alltid varit bra på att skriva, som yngre skrev man berättelser, som äldre skriver man både noveller och noveller med sexuellt innehåll.  Men när det kommer till ens känslor som berör en själv blir det svårare, man vill ju vara stark och tuff som Jetro Gibbs och Zeb Machan eller charmig och cool som Gordon Shumway och Martin Riggs. Men det är så svårt att öppna upp sig när man inte vet vilka man kan lita på, folk som inte svarar när man skriver och meddelar.

Igår och även i söndags mådde jag dåligt, riktigt dåligt. Jag skapade denna blogg för att jag skulle kunna skriva av mig alla känslorna jag hade, all smärta jag bär runt på inuti.

Men när man väl börjar blir allt så svårt, hur man öppnar upp sig för världen, för läsarna.

Det är lätt att döma andra, jag är rädd för att bli dömd, dömd av någon som läser detta och bildar sig en uppfattning, en uppfattning av deras bild av mig. Som de sedan väljer att tro på och ta avstånd från mig.

Jag har rensat mina listor, tagit bort människor som jag trott vara mina vänner, som jag trott skulle vara där när jag behövde. Som jag trodde skulle ta emot mig när jag föll. Men världen är inte sådan längre, man kan inte lita på andra människor, men alla människor är olika, jag kan inte döma andra då de ser på världen genom sitt fönster och tar inte saker på för stort allvar, det kanske är jag som är för seriös, för ansträngd för att allt ska vara så perfekt hela tiden. Svarar du inte kanske du redan pratar med någon, du är trött eller så är du stressad, det kan vara så mycket som spelar in.

Jag har fortfarande inte nämnt någon vid namn på denna blogg, inte ens berättat vem jag är, men ni som läser vet vem jag är. Kanske lättare att öppna upp sig om man lever i en värld utan ett namn som folk kan skriva om att ”h*n” är knasig.  Jag har inte ens gjort PR för bloggen, ska jag lägga ut den på internet så att folk kan läsa den.

Jag ska sluta att ta saker på allvar, jag ska sluta akta mig från att trampa folk på tårna, våga säga nej. Nej jag ska inte vara elak, jag ska inte hänga ut någon, men jag har blivit formad sådan att jag tycker en sak, jag ska gå min väg, och göra det som känns rätt för mig. Gör jag inte en sak ska jag inte begära samma sak av andra.

Jag har svårt att be om hjälp, svårt att rabbla samma problem upp och ner för folk, för jag vet att det är svårt i dagens samhälle att göra det. Du har ett problem, sedan ska du se till att lösa det.

Jag har haft vänner som har dragit upp samma problem om och om igen, jag tröttnade på det, jag vill inte bli sådan.

Jag ställer upp och då kör vi problemet i botten! Kill the problem!

Sedan kan det finnas problem där jag inte kan lägga så stor vikt till diskussionen, då säger jag det och min åsikt och sedan får personen ifråga bestämma sig att det räcker eller om han vill ha tips från flera.

Fråga:

Har folk en uppfattning om mig?

Dagens Låt:

Pain - On and On

Over and Out

Andrew Jackson